Kanske hans mamma står där, färdigt sadlad för en terrängtur. Eller, som igår (alltså förrgår, detta inlägg har skrivits på förhand), för en liten tur på ridbanan.
Jag har följt med tv-serien i yle2 om Ypäjä hästinstitut med både positiva och negativa tankar efter avsnitten. Men det är intressant att se glimtar ur verkligheten. Både trist och sur vardag och roligare ljusglimtar.
Senaste avsnitt visade lite om tjejerna som var på praktikplats på olika stall/ställen runtom i landet och även utomlands. En tjej fick vara praktikant på Kyra Kyrklunds hemmastall i Sverige. Tjejen fick chans att rida Kyras egna hästar, lite korta privatlektioner på hästar som är sgs. fullärda. Sen såg man hur hästen gick när Kyra själv satte sig upp och gjorde diverse galoppombyten i varje steg osv...
Praktikanten konstaterade hur svårt det är för en "nybörjare" som hon att sätta sig i sadeln på en häst som kan så mycket och som är så känslig. Hon hade bl.a. svårt att fatta galopp rätt. Men hon sa sen, att det ju blir så för en häst som är känslig att han blir förbryllad över alla motstridiga hjälper inklusive viktförändringar som en "nybörjare" åstadkommer. Han vet inte vilken han ska lyda av alla order han får. Vi tycker kanske att vi säger tydligt med skänklar och sits, men så kan det ju hända att händerna är för oroliga och inte alls talar samma språk.
Man får bara konstatera, som jag efter senaste ridtur på banan: När jag blir stor ska jag lära mig rida ordentligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar