Vädret har fixat naturliga julprydnader igen där ute. Okej, det är dags att dansa ut julen, som fjordingkillarna när de bråkar med varann i hagen, men lite pynt skadar inte när det är så här naturligt! (gammal bild, igen...)

Tog en liten vända förbi stallet och hästhagen för en stund sen. Gav lite mellanmål åt hästarna, pratade med dem, gosade med dem som kom fram och ville prata. Bland annat den här fjordingdamen (gammal bild, igen...) kom fram och snusade på mina handskars kanindoft. Hon är barfota sen ett antal år tillbaka. Och jag tror väl hon trivs bäst med det. Hon går mest på mjukt och barfotavänligt underlag numera. Och är inte i hårt jobb heller, så...

Läste de sista artiklarna i senaste TunneHevonen för en stund sen. Mycket att begrunda.
Bland annat fanns där en artikel om hur hästen kan lära oss att leva i nuet. Vi har en tendens att grubbla på det som varit och oroa oss eller planera för det som skall komma, medan hästen lever nu och ger feedback på det som händer nu. Därför menar somliga att samarbete och kontakt med hästar kan hjälpa oss mänskor att leva mer autentiska, lära oss att godkänna det vi upplever och känner just nu, lära oss att möta verkligheten och klara av den, i stället för att fly... Samtidigt kan vi bli förvånade och förbryllade när hästen
reagerar på vårt verkliga jag och vi inte alls förstår varför. Tills vi hittar oss själva, hittar nuet, och på nåt sätt godkänner den nuvarande känslan, lugnar ner oss, och får märka att hästen också slappnar av när den märker att vi är mera äkta...

Vet inte hur mycket som stämmer av allt det där, men nåt finns där... nåt som gör att hästkontakt innebär terapi...
Terapi som är livsnödvändig för mig, känns det som. Det är måndag i morgon igen. Vad nu det innebär... :).