En sensommarkväll i stallet. Lite småregn. En fuktig skogsväg. En häst och hans skötare tar en lugn promenad i kvällsskymningen. Vackert. Lugnt. Fridfullt.
Fjordingar hämtas från hagen. Ska få jobba en stund lite senare. Ryktning. Småprat. Småregn. Fridfullt.
På väg hem från stallet är huvudet igen fullt av idéer. Allt man ville pröva med hästarna. För att få mer kontakt, mer samspel, också med de hästar som man annars inte jobbar med. Man vill mer. Precis som konvalescenten på ridbanan, visst får jag trava? nog ska vi väl galoppera också? vadå, ska jag måsta ta det lugnt säger du? bara skritta? jaha, jaså, okej då, men nog skulle du få se... Jo, jag såg nog att fjordingen, som egentligen är på långvila, nog gärna ville öka takten, mera framåtanda i skritten får man leta efter :)!

Svampskogsfärger mitt på gräsmattan, märkte jag! Mitt i stenpartiet. Gråvitt som den härliga "bulliga" mossa som fanns i massor i min barndoms svampskog, och de där härliga ljusgröna, gula, rödskiftande färgerna som finns i de växter som fanns där mellan pepparriskorna och sandsopparna! Like it!

Och kanske surjordsgömslena i en av de "öppna trädgårdarna" inspirerade mig att fotografera lite mystiska skrymslen, även om det också är i stenpartiet, mitt ute på gräsmattan. Den våta sommaren har skapat sin egen hemliga trädgård i fågelbadet...

Jag gillar höst, kan inte säga annat.

Sen blir det ju inte sämre av att jag fick en liten träningsstund på ridplanen igår kväll! Med en av de äldsta fjordingdamerna. Kände mig lugn och trygg, samtidigt som jag märkte hennes vilja att göra nåt extra. Hon var på bra humör, även om höstrusket säkert känns i hennes märg och ben också...? Vi kom överens. Det gillar jag starkt.

Och vem ska jag rida på den kommande ridkursen då...

Öppna trädgårdars dag igår. Intressant.
Antar jag, eftersom jag tillbringat fyra timmar i trädgården idag :).
Eller egentligen beror detta intresse mer på att vädret var perfekt, humöret tillräckligt bra och jag kunde lämna allt annat åt sidan.
Rensade en massa. Och hittade en del jag glömt bort :).
Ett överfullt skottkärrslass med skräp till komposten, återvände med lite härligt svart kompostmylla att mata en del favoriter med. Helt enkelt så roligt!
Astilben så vacker i sin gömma! Och visst ska jag väl få skaffat ett par till av dem, så vackra! Fåse.
De gräslökslökar jag räddade undan förgängelsen tidigare i sommar har tuffat till sig rejält. Ska placera dem nånstans, men var... Nånstans där inte myrorna hittar dem...

Blåvitt. Hon, Paulian, hade inte fått nån vidare behandling på fönsterkarmen den senaste tiden. Hon var uttorkad, slut, utan jord (nästan) och de flesta skulle ha slängt henne på komposten. Jag orkade inte ens det, än mindre plantera om och sköta ordentligt. Och så överraskar hon med att plötsligt låta knopp efter knopp titta fram mellan de halvt skruttiga bladen. Och så slår hon till och blommar (för sin ringa storlek) överdådigt hela sommaren, vid den spetsmönstrade fiona-gardinen (eller nåt liknande) som köptes på rean i HobbyHall-katalogen för mer än fem år sen. Vilket perfekt par!

Visst skulle jag gärna ha en massa hästar på bilden i inlägget, men blåvitt är något alldeles speciellt, måste få ett helt eget inlägg. Vackert, stiligt, hemlandstoner... Kotimaani ompi Suomi, Suomi armas synnyinmaa...!

Det kallas bloggtorka. Men det betyder troligen att man gör en hel del annat i stället.
Man kanske tar några träningspass på ridplanen och försöker hitta den där följsamheten man skrev om senast.
Så man försöker leva som man lär.
Och jag har hittat nya stelheter i min kropp, som kommit smygande, men som jag borde vara väldigt medveten om för att få bort. Kanske ett ordentligt samtal med en ridkunnig fysioterapeut skulle hjälpa. Kan tro att det skulle vara till stor hjälp just om terapeuten var ridkunnig.
Och så kan det ju förstås vara ålderstillägg som inte egentligen går att få bort. Dem får man lindra med lite extra "hästmys i stallet", så man glömmer dem för en stund. För jag tror inte att de i min ålder längre går att "skaka bort" i en jättelång bergochdalbana. Har just testat det... Fast kanske det skulle hjälpa om man gjorde det fler gånger? Tror ändå inte jag testar mer, nån annan del av kroppen kan ju börja protestera...

Det finns många frågor.
Vad kan man virka/sticka av lingarn?
Kan man använda tunt ryagarn till annat än just väva ryor?
Torkar höet mera i år, eller har det blivit för fuktigt redan?
Vad ska man göra när alla fina högväxta blommor den här tiden bara blåser omkull?
Kan man själv ge paraffin åt sin katt som har sjuk mage, i stället för att åka till veterinär och låta henne spruta in paraffin?
Hur ska man klippa en modern långhårig "ojämn" frisyr?

Man kan googla på det mesta, skrev jag nån gång tidigare, kanske dags att göra det? :)

Svårt att sitta stilla och vara följsam... skrev jag igår, och tänkte sen, varför postade jag det inlägget. Jag har ju skrivit sånt basic trams otaliga gånger förr...

Och så öppnar jag april månads Hästfocus, och läser en hel artikel om hur viktigt det är för alla ryttare, nybörjare som avancerade, att tänka på sitsens följsamhet, samtidigt som man ska vara så stilla som möjligt!! Där fanns tips och tankar kring följsamhet och balans i alla gångarter, vad man bör tänka på, vara uppmärksam på, vad man bör lära känna, vad gäller hästens rörelser, och vad gäller sin egen kropps rörlighet, ensidighet och ev. styvhet.
Otroligt intressant artikel!

Och så öppnar jag boken Ryggvänlig ridning - för häst och ryttare. Jag fortsätter läsa där jag senast slutade och kommer in på samma sak!! Varför ska jag låta min överskänkel eller höft röras på ett visst sätt när hästens höger framben är i marken? När är rätt sekund att ge ett litet tecken med skänkeln för att hästen ska länga bakbenet eller stiga mer under sig på volten?

A och O är att se till hur man själv fungerar. Hur och var är jag styv, orörlig, spänd? Vad kan jag göra för att bli mera liksidig och på så sätt hjälpa hästen också i dess liksidighet, böjlighet i båda varven?

Och det där med ögonen, nacken och huvudet. I boken fanns tydligt beskrivet hur människans nacke kan vara styv, orörlig, spänd och hur det påverkar hästen. Också hästens rörelseförmåga, halskotornas inverkan på hela ekipagets "schwung", hur viktigt det är att ge rörelseutrymme så inga spänningar och skador behöver uppstå, bara rörelseglädje och lätthet...

Det finns alltid nån "liten" sak att grunna på inför nästa träningspass :)!

Fjordingföl gnabbas. Det ser allvarligt ut, men de lär vara bästa kompisar egentligen... Bra att få mäta krafterna med nån jämnårig, så har man chans att vinna ibland (och tro att man kan allt) och förlora ibland (och inse att man inte ska vara för självsäker).

Det var inte så här vackert igår kväll när jag och den gamla fjordingdamen tog ett litet träningspass på ridbanan. Halva timmen gick helt ok, vad gäller vädret, men den andra halvtimmen bjöd på hällregn av stort mått. Allt var genomvått efteråt. Men jag tror att både hon och jag var nöjda i alla fall. Hon verkade piggare än förr, och trivdes med alla variationer. Jag lyckades söka mera avslappning än förr, vilket verkligen behövs. Alltså gällande mig själv. Och fjordingen svarade med mjukhet och lyhördhet. Samtidigt såg jag en livsglädje i henne, och en sprallighet som låg på lur, trots hög ålder, och sånt värmer, även om man är våt inpå bara kroppen och regnet skvalar ner från hjälmen :).

Svårt att sitta mera stilla, utan att störa, och samtidigt vara mera rörlig, följsam. Det gäller att känna in vad hästen tänker och hur hon rör sig... Utmaningar för en stressbenägen själ :)!

Mossigt stilleben vid stigen ut till komposten. Och nu mernar jag inte att jag blev stående och lyssnade på nån fågel el. dyl. Jag menar alltså sparkstöttingen som egentligen är väldigt "in" just nu fast den är helt ute... Vacker. Vad har den månne varit med om??

Allt växer igen på nåt sätt, buskar till sig, och så kommer en rejäl hagelskur och slår ner allt det storväxta, vilket betyder att man inte ser det småa och blommiga och skira...

I farstun har jag åtminstone ett par skira saker... som får mig att stanna upp ibland, åtminstone en bråkdels sekund, och bara tänka: att nåt så enkelt kan vara så vackert...

En gärdsmyg tror jag visst, väntar på lägligt tillfälle att flyga ut. Burdörren är alltid öppen, så hon får välja själv när hon tar sig en flygtur.

I närheten av gärdsmygen finns de torkade minirosblommorna. Påminner om den fina miniros jag fick i början av sommaren, men som jag inte lyckades hålla blommande. Hoppas bara hon klarar av vintern där jag planterar henne sen...

Åter en gång väntar jag på ledigt, ett par dagar finns inprickade om en vecka.

Och så är det hästbrist igen. Men det ska väl fixa sig småningom.

Har anmält mig åter en gång till en hästrelaterad kurs om en månad. Fåse om deltagare dyker upp så att kursen blir av! Jag vill lära mig mer!

Men först måste jag sova en stund...

Höbärgningsdags. Tredje hönätet nästan klart, några knutar till bara, men ändå är nätet redan halvfullt :)! (Bilden är gammal, men hönätstekniken densamma i år också.)

Hur kan hönätet vara halvfärdigt men halvfullt?
Jo, jag knöt ett halvt hönät, slog en knut längst ner runt de resterande garnändarna för att kunna fylla i det hö som nu var sgs torrt, så jag skulle kunna få skottkärran ledig för nytt gräs-hö. Jag höbärgar nämligen bara ett skottkärrlass i taget, för att kunna samla in det och köra in det under tak till natten. Daggen är effektiv till att fukta halvtorrt hö, onödigt att ta sån omväg om man kan undvika det!

Så nu är det att knyta resten av hönätet klart och fylla på sen med det hö som troligen blir tillräckligt torrt idag. Stod länge i gårkväll i de sista solstrålarnas värme och knöt och njöt av sommarkvällen! Men det gäller att vara koncentrerad så man inte knyter ihop fel trådar. Jag kom fram till att det kanske skulle vara bättre att lära sig knyta fisknät, så man kanske skulle få jämnare öglor och finare nät. Fåse om det blir mitt nästa inlärningsprojekt?

De tre hönät som är klara sen, och fyllda, räcker en liten stund inpå hösten åt vår lilla kanin. En häst skulle käka upp det på en dag...

Stod i stallets hölada, den färska hödoften var helt fantastiskt barndomsminnesrik. Bakom mig tornade balarna upp sig högt upp under takåsen. Framför mig hade jag ett halvt hönät. Stod och band några knutar i nätet medan regnet skvalade en halv meter ifrån mig. Några minuter semesterkänsla, carpe diem, för ca sex timmar sen. Nåt att minnas. Lyx kanske.

Bluetooth pratas det om när det gäller olika tekniska attiraljer. Det här är snarare bluefoot, eller bluefeet.
Inte så att de är blåfrusna. De bara svalkar sig i det lilla tältets myggnätsöppning. Och bilden togs redan i juni, när det ännu var varmt och väder för tältning...

Mitt hobbyrum tassar inte barfota idag. Någon sa häromdagen att hon nog inte trodde hon skulle behöva både strumpbyxor och ullstrumpor på juli-festivalen... men utan skulle hon ha frusit, trots korvgrillning och kaffeservering...

Men smultronen lyser röda bredvid fjädernejlikorna. Mums va´ gott!
Det är så att jag har ett litet stenparti mitt på gräsmattan. Trädgårdsplast med lufthål i ovanpå gräset, i en 1 m gånger 1 m stor rundel, sen jord på, och så stenar runtom och lite här och där. Sen lite plantor här och där. Så gjorde jag för ca 5 år sen.

Nu har jag flyttat ut kantstenarna lite småningom, så rundeln är väl ca 2 m x 1,5 m nu.

På detta lilla utrymme finns fjädernejlika i tre olika "buketter", en taklök som blommar stort för första året och mår prima, en annan fetbladsväxt som jag köpt från loppis med etiketten "kattfot", men som var något helt annat men fin, sen en riktig torva med kattfot som blommar rejält, en mossflox (ny), en aubrieta (ny, vet inte om den ska trivas eller inte), en hel del revsuga här och där (får dras bort varje år, och de plantorna får ofta nån annan växtplats långt bort från vanliga blombänkar), en låg rosablommande näva som får väldigt vackra blad till hösten, lite blågull och akleja i mitten, och en halv lerkruka med fjolårspenséer, och så blåa karpaterklockor i en stor härlig bukett, dessutom silverarv en hel del och lite överallt (får också gallras varje år), och så lite rödklöver och fetknopp.  Detta ryms alltså på halva rundeln.

Andra halvan av stenpartiet är fyllt med vildsmultron från den skogsbacke där jag som liten plockade handen full och ibland trädde upp dem på ett timotejstrå...

Orsaken till att rundeln måste förstoras var föstås vildsmultronen :). Men jag giller dem så! Och en halv rundel kan de gärna få, om de ger mig lite av sitt söta goda barndomsminne...

Semestern är slut för denna gång, men det tar bara en halv minut att tassa ut och plocka ett par smultron i munnen, så man ska väl överleva ändå :).

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det hästskit i hagen :).

Och det var lite på ridbanan också. Eftersom vi fick ett trevligt ridpass ikväll. Men det mockade vi bort, som uppmjukning/stretchning efter ridpasset.

Bromsarna och myggen och flugorna får man vifta bort lite med spöet. Under ridpasset. Man kan ju inte springa ifrån dem som ettåringarna här.

Mitt hobbyrum tassar utomhus så mycket som möjligt nu.
Semester ska det vara. Då ska man göra mycket sånt som är oplanerat, apropå, spontant. Samtidigt som man för ut soppåsen kan man kolla in den där blomman som just slagit ut, rensa bort lite ogräs bredvid, klippa bort ett bestvärligt skott av rosbusken som sticker upp mitt bland malvorna, rädda den lilla pensén som plötsligt börjat blomma mitt i grusgången, duscha minirosen med tallsåpa eftersom bladen börjar visa tecken på ohyra, sätta på en kaffe, hämta tidningen, gosa med katterna, skicka ett spontant sms åt nån man plötsligt kom att tänka på och kanske plocka upp den där gulliga stenen från garageinfarten, man kunde ju virka nåt vackert runtom! Och så hör man plötsligt lite extra mycket gnägg från stallet. Är det kanske ettåringarna som ska tränas? då kan man hoppa på cykeln och åka dit och titta, innan man sätter på nypotatisen...

Jag har fotat massor. Kunde skriva en ogräsligt vacker historia med förtjusande bilder.
Men jag hinner inte. Ska bara tassa iväg och kolla in en sak först... jag såg just nåt där ute som...

Hästfocus, Ryggvänlig ridning, Jordgubbar i landet...
Blommor att inspektera och fotografera...
Bromsar och mygg i massor, speciellt runt Hästarna i hagen...
Ännu en vecka innan man får nån dag ledig...
Mattrasor man kunde klippa, Stenar man kunde virka, Motiv man kunde måla...
Klädkassar man kunde föra till någon missionsstuga nånstans...
Sommar, varmt, åska i luften... jag stänger datorn och återkommer lite senare.
Med hästar, funderingar, idéer...
I morgonkväll i alla fall en stallstur inbokad. Skönt.

Kvällssolens låga strålar letar sig mellan björkarna fram till fjordingarna i hagen lite längre bort. Visst är myggen och knotten besvärliga, men för det mesta har hästarna ändå tid och intresse av att komma och hälsa på besökaren. Om man tar en tur till stallet men inte hittar nån att prata med där, så kan man alltid cykla vidare en bit på vägen och hälsa på de här charmtrollen. Ett kort samtal räcker på kvällen för att man ska sova bättre sen :).

Ikväll blev det ännu mer. En rejäl ridtur på banan på en av de äldsta. Visst märker man att åldern börjar ge henne en viss värdighet och ett lugn, men intresset av att jobba på banan har inte avtagit. Kanske tvärtom! De små kringelikrokarna, böjningarna (lite jobbiga, visst), minitempoväxlingarna och allt vad smått man kan överraska henne med gör att hon lyssnar allt mer, öronen rör sig intensivt, samtidigt som hon håller ett "öra" på var de andra hästarna finns. Hon lyssnar verkligen!

Kanske just de här små uppgifterna hon får, som jag har snappat upp när jag läst om, och deltagit  (mest som åskådare) på kurser i, akademisk ridkonst, de kräver inga stora energiexplosioner av henne, de "bråkar" inte med henne, lurar henne bara att jobba lite extra med sina muskler :). Sen är hon ju bara glad om hon däremellan får köra på för fullt i en rejäl galopp på fyrkantspåret också :) förstås! Där kan hon ju tillåta sig en liten energiexplosion också, om hon är på det humöret. Eller så kopplar hon på sin "travar"-trav, långa vägvinnande steg, pigg i sinnet som vilken ungdom som helst! Livsglädje är härligt att se, också i hästarnas rörelser!