Trädgården grönskar, i stallet dagsgammalt fjordingföl, vissa frön är ännu inte i jorden, kattungarna ska snart läras att gå på lådan i stället för att göra sina behov i något hörn, eller som lille Mirre gjorde: ställde sig bakom mammans matkopp och blötte upp maten... mamman, som ju är en klok mamma (som tjuren Ferdinands mamma), putsade noggrannt upp allting så att inte ungen skulle få skulden för nåt... :).
Det blev varmt och jag hann aldrig ta fram alla sommarkläder innan det blev kallt igen...
I blombänkarna är allt huller om buller, mest ogräs då förstås...
Jag har tänkt göra nåt nu snart. När inspirationen slår till. Det ska vara roligt, annars kan det kvitta...
Räddade några små aklejaplantor från gräsmattan innan gräsklipparen körde över allting.
Och hittade också några små solrosplantor där fågelbordet har stått, och har räddat dem också. Visst vet jag att det är löjligt. Men det ger nåt slags glädje att rädda sånt där smått som kommit av sig själv...
I morgon ska jag... kanske...
... men först en dos Gripenbergs korsord, som jag aldrig hann med i helgen!
Tidigare ikväll blev det en liten dos akademisk ridkonst på fjording... Nåja, det där var en stark överdrift... Men det blir dags för akademisk kurs i helgen så jag ville fundera igenom lite vad jag skulle vilja fråga instruktören sen på kursen, och sånt gör man bäst på ryggen av en fjording som varit med många gånger förr... Jag kom fram till: antingen slutar jag rida nu, eller så måste jag gå in för att lära mig rida. Min yngre ridkamrat flinade när jag delgav mina tankar och sa, visst vet jag att du fortsätter att rida, du skulle inte kunna sluta! :)