Det blev ett intensivt hästveckoslut... med mina mått mätt. Men jag blev ändå inte mätt på det. :)
Det är bara kroppen som lite protesterar över den intensiva motionen. Men med lite massage på onsdag och lite extra stretchning varje dag så ska väl kroppen bara må bättre av det.

På lördag behövde jag träna lite inför söndagen... jag har ju inte varit så flitig ryttare de senaste veckorna. Den gamla fjordingdamen såg lugn och värdig ut när hon kom ur hagen, men när hon longerades lite före träningen så var det nog en i själen tvååring som hoppade, skuttade, galopperade, frustade, tvärvände och sparkade både bakut och framåt samtidigt :). Jag hann fundera, ska jag rida en sån vilding? Men när vi väl kom igång med böjningar och tempoväxlingar så var det en rätt så koncentrerad dam igen.

På söndag värmde jag så upp oss lite före "lektionen med intstuktör". Det snöade, massor, blött, massor. Jag var våt in på bara kroppen. All snö verkade samlas i min famn :). Men det glömde jag nog genast när jag fick börja jobba, fundera på instruktionerna, försöka få fjordingen att gå som jag (instruktören) ville och framför allt försöka få mina ben och armar att fungera som de skulle, inte flaxa, inte stelna, inte spänna, inte vifta... sitta rakt...
Väldigt intressant med akademisk ridkonst. Det är så basic. Så mjukt. Så enkelt. Och så svårt!

Jag fick en hel del att fundera på, några bra tips att koncentrera mig på för att bättra på hållning och sits, och utmaningar. Bra. Bara att anmäla sig till nästa kurs nu då, så man har en deadline och en press på sig att kunna visa upp ens något framsteg... eller...?
Framför allt fick jag "blodad tand". Jag vill lära mig mer, jag märkte att jag nog lärt mig nåt redan, allt var inte helt tokigt, men det finns mer att lära, att utforska...

Som mjukavslutning på gårdagen mockade jag ett par boxar i stallet, bra för rygg och armar att man inte genast efter slänger sig på soffan och slöar, och bra för tankeverksamheten, att sortera dagens intryck medan skottkärran fylls.

Men kanske jag får slöa i soffan lite idag ändå. En Gripenberg finns oifylld...