Jag fortsätter med is-temat i bilder. (Eftersom jag lyckades tappa bort den fjordingbild jag tänkt mig här... )

Det var en liten snöskorpa på ridbanan idag. Fjordingen hade helst hållit sig till de spår som fanns från förr. Helst inga egna volter här och där, åtminstone inte utgående från långsidorna. Men om man tog en massa serpentiner och småvolter inne på banan, just sådär att hon inte fick för sig att längta till fyrkantspåret, då gick det nog bra. Då lyssnade hon, funderade, svarade, tvekade, och så blev det ibland en mycket snävare sväng än jag tänkt, bara för att jag inte höll balansen där den skulle vara...

Men jag njöt. Inte bara av solen. Inte bara av den söta fjordingpojken i hagen intill. Inte bara av att det var ledig dag. Inte bara av att det doftar häst. Jag njöt av kontakten, samarbetet, och att sen få ge långa tyglar åt en nöjd fjording, och till sist styra henne mot utgången, som hon redan flera gånger sneglat på. Vid stallsbommen stod hon sen och halvsov, i solen, av rykten, av den behagliga slöheten i kroppen. Tror jag. Liksom jag gjorde...