Den här damen visade sig från sin bästa sida idag. Just idag när jag nog "beställt" en ridtur, men tvekade in i det sista, kände mig osäker, det är ju så blåsigt väder, alla chanser att hästarna hittar orsak att studsa till i olika hörn och när man minst anar det. Jag höll på att ge efter för osäkerheten. Otroligt vad man kan "peppa sig" på ett negativt sätt...
Men fjordingen med de gyllene hovarna (jag har ju pratat om henne tidigare) var säker och lugn och lyssnade. Bara när jag inte gav henne nån uppgift så låtsades hon hitta hörester som blåst från hagen in på ridbanan, och blev lite envis. Men hon verkade gärna ge sig när jag gav henne nåt annat att fundera på. Som om hon ville säga: jag vill inte ha tråkigt, så om du inte ger mig nån uppgift så hittar jag på nåt själv, och då frågar jag inte dig först :).
Terapi till max! Och vädret var lagom, för en gångs skull!
Lyx till max!

Jag köpte den. Hästfocus januari 2011. Där fanns en intressant bild, som kunde anses identisk med bilden på mitt tidigare inlägg. Den bild som jag har visat två gånger redan. Jag citerar texten i Hästfocus: Att det vilar snö och frost på hästens rygg är ett gott tecken som tyder på god isoleringsförmåga.
Alltså som ett hustak mitt i vintern, om det finns mycket snö där läcker ingen värme ut, om det däremot finns stora kala fläckar, så finns det "hål" i isoleringen som värmer vinterfåglarna i stället...
Om man sen jämför de här rimfrostiga hästryggarna med den ljuvliga värme som strömmar ut från dem när man rider barbacka... Naturen är fantastisk, djuren är gjorda för att vara ute, utan annat täcke än det naturliga, de olika pälslagren som tätar, värmer och isolerar...

Sen kan de förstås nog må bättre av ett vindskydd om det är vindar som idag... och om de inte har en skog nära intill, eller en husväg strax på andra sidan staketet, som ger lä.

Och så kan de må bättre av en extra portion hö, för som Hästfocus poängterade: det är som en vedkamin, ju mera ved man slänger in, desto varmare kamin. :)

Men jag trivs bäst inomhus idag. Det blev hönökakor för hela slanten på förmiddagen. Fåse hur de smakar, länge sen sist jag bakat dem. Och den där mjölblandningen blir olika för varje gång, lite efter humöret... Det var mycket råg och flerkorns -humör idag :).

Sneglade på Hästfocus i butiken... vet att man inte ska göra så, men jag kommer troligen att köpa den ändå, bara jag tänkt på saken tillräckligt länge... :)... nåja, sneglade, och såg en rubrik om att nån rekommenderar barbackaridning för ryttare som har svårt att hitta balansen.

Så sant, så sant, att man är tvungen att hitta balansen då. Det är prövat och testat idag. Visst har jag ridit barbacka nån gång tidigare, men nu blev det alltså testat i nutid. På longerlina, i skritt och trav. Snedheten i kroppen känner man av på ett helt annat sätt när man inte kan kompensera den med ett extra tryck i endera stigbygeln, eller så. Det är nåt man kunde jobba på lite mer, om man vill.

Eller så har man bara blivit medveten om saken och tror sig inte sitta perfekt sen när man sitter i sadeln, utan vet att det finns saker att korrigera.

Men varmt och skönt var det!! Rekommenderas för just den sakens skull, just nu i vinter, och så är det förstås bra om man har en kompis med ifall man känner sig lite osäker, som jag.

Det var visst nån gång runt tredje februari jag tog opp de här knölarna... Idag såg jag något gult...
Från julen återstod några godísar i twistpåsen, bl.a. en helt vanlig dajm.
Alltså: jag skulle flytta om några krukor, såg det gula, hämtade kameran, märkte att jag behöver nåt att jämföra storleken på "blomman" med, hade ingen tändsticksask till hands (brukar visst vara det vanligaste jämförelseobjektet oberoende vad man fotar, björnspår eller ... narcissknoppar...) sträckte mig sen efter twistpåsen och fick tag i en blandning av julrött och påskgult (=dajm) och slängde det i krukan...

Jag blev glad. Men oj, vad den är liten alltså. Och vad ska det bli till? Är det bara en knopp eller är det blomman? Nåja, jag får så lov att följa med förloppet nu. Vilket inte blir nåt problem. Jag fick sjukledigheten förlängd resten av veckan. Är alltför snurrig i huvudet än av all feber och hostande.

Hörde "i misstag" på radion idag att den som bara har ett vardagsrumsfönster att tillgå som odlingsplats ska vänta med tomaterna till mitten av mars, annars blir de för skrangliga... Inte för att jag hade tänkt odla den sorten alls i år alltså, men... jag tänkte bara... i misstag alltså.

Det är snart den fjortonde februari... Jag brukar inte utnyttja posten speciellt mycket då, heller. Men eftersom kameran råkade fånga nåt trevligt i hästhagen häromdan så kan jag inte låta bli att lägga in en bild i alla fall. Valentin. Vändag. Ystävänpäivä. Fjordingar. Törstig. Mycket snö: endast en tredjedel av baljan syns ovanför marken, skulle jag tro. Törstig kan man vara på många sätt. Jag är törstig på att träna det jag lärde mig senaste veckoslut på ridkursen, men 38 graders feber sätter stopp för det. Har förstått att det inte heller är så varmt där ute som det ser ut när man sitter inomhus och bara ser solen glittra i snön...

Porslinsmålandet tidigare i veckan resulterade i en stortass-skiss på en skål, mer stortass ska komma. Sen planerar jag en likadan skål med fjordingmotiv...

På tal om bloggen, så är det snart ett år sen jag började skriva. Det var den tiden på året då man kollade in hur djup snödrivorna var i ens favorithörn i trädgården... det var visst en meter då, undrar om det är ännu mer nu. Men solen, solen, skiner, skiner, månne den inte klarar av snön i år också!
Sen hade jag ju nog tänkt att jag aldrig mer prövar på tomater, eftersom det inte lyckas med mina fingrar... men så hörde jag nån som hade hört en föreläsning i tomatodling och grönsaksodling överlag, och där påpekades det hur mycket bättre det är med egna grönsaker, som inte då göds eller besprutas med olika skadliga ämnen. Föreläsaren hade sagt att när man äter en smörgås med pålägg så finns det ju överlag tillsattsämnen i korven eller skinkan men om man då använder rena grönsaker ovanpå, så kompenserar dessa åtminstone en del av de skadliga ämnena... så nu vet jag inte... fåse vad jag gör. Risken är stor att jag drabbas av odlingsivern återigen, när solen smält bort lite mer av snön och lurar mig att fantisera...

Har jag förresten berättat vad jag läste att Winston Churchill lär ha sagt? Han sa nåt i stil med: There´s something about the outside of a horse that is good for the inside of a man.
Därför kan man prata om ridterapi och hästterapi. Kanske inte lika för alla eller lika intensivt, men nåt finns där som tilltalar människan eller en del av henne.

I morgon ska jag måla porslin. Blir det nåt flummigt penseldrag med olika färger? Eller en fjording på en "filkopp"? Eller kanske en lurvig stortass på en burk med lock? Vi får se... Terapi det också.

Det blev ett intensivt hästveckoslut... med mina mått mätt. Men jag blev ändå inte mätt på det. :)
Det är bara kroppen som lite protesterar över den intensiva motionen. Men med lite massage på onsdag och lite extra stretchning varje dag så ska väl kroppen bara må bättre av det.

På lördag behövde jag träna lite inför söndagen... jag har ju inte varit så flitig ryttare de senaste veckorna. Den gamla fjordingdamen såg lugn och värdig ut när hon kom ur hagen, men när hon longerades lite före träningen så var det nog en i själen tvååring som hoppade, skuttade, galopperade, frustade, tvärvände och sparkade både bakut och framåt samtidigt :). Jag hann fundera, ska jag rida en sån vilding? Men när vi väl kom igång med böjningar och tempoväxlingar så var det en rätt så koncentrerad dam igen.

På söndag värmde jag så upp oss lite före "lektionen med intstuktör". Det snöade, massor, blött, massor. Jag var våt in på bara kroppen. All snö verkade samlas i min famn :). Men det glömde jag nog genast när jag fick börja jobba, fundera på instruktionerna, försöka få fjordingen att gå som jag (instruktören) ville och framför allt försöka få mina ben och armar att fungera som de skulle, inte flaxa, inte stelna, inte spänna, inte vifta... sitta rakt...
Väldigt intressant med akademisk ridkonst. Det är så basic. Så mjukt. Så enkelt. Och så svårt!

Jag fick en hel del att fundera på, några bra tips att koncentrera mig på för att bättra på hållning och sits, och utmaningar. Bra. Bara att anmäla sig till nästa kurs nu då, så man har en deadline och en press på sig att kunna visa upp ens något framsteg... eller...?
Framför allt fick jag "blodad tand". Jag vill lära mig mer, jag märkte att jag nog lärt mig nåt redan, allt var inte helt tokigt, men det finns mer att lära, att utforska...

Som mjukavslutning på gårdagen mockade jag ett par boxar i stallet, bra för rygg och armar att man inte genast efter slänger sig på soffan och slöar, och bra för tankeverksamheten, att sortera dagens intryck medan skottkärran fylls.

Men kanske jag får slöa i soffan lite idag ändå. En Gripenberg finns oifylld...

Med den här bilden vill jag bara konstatera att våren är på kommande!!! :) Härligt med fjordingar, vinter, rimfrost och vacker snötyngd storskog!!!

Hämtade potatis ur potatiskällaren häromdan, råkade se en plastpåse som jag visst hade stoppat ner några blomlökar i nån gång i höstas. Tog opp dem, friserade bort allt det torra, och märkte att här kommer det narcisser ur varenda knöl!!
Inte för att jag vet hur jag ska sköta dem för att de ska börja blomma (kanske nån kan ge nåt råd?) men fina nya skott var på kommande, så jag placerade dem på ett fönsterbräde så jag kanske minns ge dem lite vatten nån gång.
Deras kompisar, några krukor till, hade jag ju planterat ner i jorden på olika ställen i trädgården, måste kolla i min trädgårdsdagbok vart de hamnade, men jag har inga stora förhoppningar om att de ska klara sig... Men den som lever och har ögon får se!