Vädret har fixat naturliga julprydnader igen där ute. Okej, det är dags att dansa ut julen, som fjordingkillarna när de bråkar med varann i hagen, men lite pynt skadar inte när det är så här naturligt! (gammal bild, igen...)

Tog en liten vända förbi stallet och hästhagen för en stund sen. Gav lite mellanmål åt hästarna, pratade med dem, gosade med dem som kom fram och ville prata. Bland annat den här fjordingdamen (gammal bild, igen...) kom fram och snusade på mina handskars kanindoft. Hon är barfota sen ett antal år tillbaka. Och jag tror väl hon trivs bäst med det. Hon går mest på mjukt och barfotavänligt underlag numera. Och är inte i hårt jobb heller, så...

Läste de sista artiklarna i senaste TunneHevonen för en stund sen. Mycket att begrunda.
Bland annat fanns där en artikel om hur hästen kan lära oss att leva i nuet. Vi har en tendens att grubbla på det som varit och oroa oss eller planera för det som skall komma, medan hästen lever nu och ger feedback på det som händer nu. Därför menar somliga att samarbete och kontakt med hästar kan hjälpa oss mänskor att leva mer autentiska, lära oss att godkänna det vi upplever och känner just nu, lära oss att möta verkligheten och klara av den, i stället för att fly... Samtidigt kan vi bli förvånade och förbryllade när hästen
reagerar på vårt verkliga jag och vi inte alls förstår varför. Tills vi hittar oss själva, hittar nuet, och på nåt sätt godkänner den nuvarande känslan, lugnar ner oss, och får märka att hästen också slappnar av när den märker att vi är mera äkta...

Vet inte hur mycket som stämmer av allt det där, men nåt finns där... nåt som gör att hästkontakt innebär terapi...
Terapi som är livsnödvändig för mig, känns det som. Det är måndag i morgon igen. Vad nu det innebär... :).

Yle2 har just inlett en dokumentärserie om Ypäjä Hästinstitut eller vad det nu heter på svenska. En halvtimme varje vardagskväll halv 8 får man lite inblick i hur det är att studera där och vad de får eller inte får göra tillsammans med hästar. Intressant! Men ett stort problem efter varje program är den akuta hästbristen som infinner sig genast man stänger av tv:n. Hästbrist som borde åtgärdas omedelbart!! :) Man borde ha ett ridpass inbokat varje kväll efter tv-passet...

Men, som sagt är det väldigt intressant att se vardagen där borta. Det är inte bara en dans med hästar. Det är mycket jobb också. Och besvikelser när allt inte blir som man tänkt sig. Många av eleverna är väldigt unga och har kanske svårt att ta vara på tiden på bästa sätt. Att bo på internat med främlingar är inte heller så lätt. Även om alla är mer eller mindre hästintresserade. Återstår att se om jag orkar följa med hela serien till slut. Det kommer visst 19 avsnitt totalt. Kanske jag blir så intresserad att jag söker dit, så 50+ som jag är! :)

Men i morgon är det porslinskurs-start i alla fall. Så nu ska här inventeras i vitt porslin!

Fjordingkillar i vinterskymning. Hästar i rörelse på ridplanen. Och bakom den flockens tjejer...
Visst måste killarna kolla in dem lite då och då och fundera vad de sysslar med! Sen kan de köra på för fullt igen och fajtas lite, när det nu äntligen är lite vinterkyla och bättre underlag i hagen att jaga varann på!

Fjordingman i farten, men jag hann ta en bild, sådär som man ska ta en fartbild, man följer med det rörliga föremålet och så blir bakgrunden charmigt suddig. Nåja, ingen kvalitetsbild. Men kvalitetstid nog!! Vid stallet, med hästar i närheten, frusningar, busande tvååringar (fjordingar, alltså)...
Att man kan må så bra just den stunden!

Sen frös jag lite eftersom jag inte var den som motionerade på hästryggen, men sånt får man råda bot på med att hoppa och skutta på stället, eller mocka lite snö invid ridplanen eller nåt annat.

Hur ska man klippa en fjordingman? Det har många googlat på och kommit in på Mitthobbyrum.
Jag skulle kunna göra en ny fråga.
Hur ska man klippa en fjordingman, när det är minusgrader ute, snålblåst och man måste ta av sig handskarna för att kunna hantera saxen? Då undrar man om man inte ändå skulle skippa friseringen...

Idag  (eller igår, nu har jag faktiskt fuskat och skriver det här i förväg på nyårsaftonen, ett par minuter innan året är till ända) fick jag äran att korta av en fjordingman. Den blev inte så värst vacker och jämn. Men med tanke på vädret som är, fuktigt, regnigt, snöslask, och i kombination med en fjordingman som småningom borde klippas, så är det bättre att klippa så manen inte börjar tyngas ner, än att låta bli bara för att man inte riktigt tror på att man lyckas få ett bra resultat.

Nåja, jag ska inte ge goda råd om manklippning. Det får de göra som kan.
Men jag vill bara säga hur roligt det var. Att pyssla med en häst.
Det märkte jag sen lite senare också när jag satt i köket och drack en kaffe och undrade varför jag hade så smutsiga glasögon... jag hittade några centimeterkorta strån av fjordingman att plocka bort från mina linser och blev varm inombords av minnet från besöket i stallet.
Då man reagerar så, måste det ju vara terapi :).

Saken blev inte sämre av att jag fick vara med när stallskompisen tog en promenad med stallets minsta häst. En lugn gemytlig promenad på en liten väg genom skogen. Snöskotrarna hördes men visade sig inte alls på vägen. Småprat med hästen.
Terapi alltså.

Gott Nytt FjordingÅr!
Eller Gott Nytt HästÅr!
Eller Gott Nytt MåBraÅr i stallet!
Eller Gott Nytt VirkaStickaGarnÅr i hobbyrummet!
(Jag vet, det är nytt år först i morgon, men vem vet om jag sitter vid datorn då...  Och det där med att schemalägga inlägg till att publiceras en viss dag tycker jag är lite fusk, även om jag testat den fina möjligheten också.)

Det kom snö i massor. Och läget var bäddat för snögalopp. Och fjordingarna var helt klart ivriga på att få sätta fart. Men eftersom det skulle vara en vanlig lugn ridlektion fick de ge sig till tåls... åtminstone tills nån höll i longeringslinan så att farten inte blev helt okontrollerad :). Men visst märktes glädjen!

Säg den glädje som varar, brukar man säga. Det blev tö, tö, vatten, slask. Och nu får man ty sig till hockade vinterskor för att hållas på benen. Men kanske det blir riktig vinter efter det här. Jag menar, när blidvädret pressat ihop en ordentlig snömatta som får frysa till, så kan det få komma "vanlig" snö sen som man vågar ta en snögalopp på eftersom grunden är någorlunda jämn och stadig. Om man vågar alltså...
Man kan ju alltid hoppas.

Och mina amaryllisar har svällande knoppar men har inte orkat visa färger än. Fåse om det lyckas att jag får se dem blomma ett tredje år! Ska nog fota dem i så fall så ni får se! Hur små och ynkliga de än må vara!

Något mer NyttÅr-ande än så här lär det inte ska bli. Jag tar dagen och stunden som den kommer. Först mat, sen ut till stallet hoppeligen, sen kaffe med jultårtsrester, sen slöa med nåt onyttigt, sen... ja, vem vet om jag får inspiration att ta en sticksöm i handen. Jag har en del halvfärdiga :).
Och få se om det blir porslinskurs även denna vårtermin! Var på ett litet släktkalas igår och såg en enkel men fin Pentik-skål på kalasbordet och märkte att jag åter började tänka i porslinsmålningsbanor med mönster, färger, former, udda idéer...

Vi fortsätter så länge inspirationen finns!

En julhälsning på Juldagen 2012! Julgranen är strålande vacker. I farstun sitter keramikdomherrn och mumsar på senhöstens havre bredvid tomtefar som skidar vid sidan av sin dalahäst som drar släden med klapparna...

Var just och testade pulkbacken invid hästhagen, men frånvaron av ordentligt blidväder i vinter gör att det inte går att fixa nån bra bana. Efter två åk kommer gräset fram, och det som hästarna i något skede gjort mellan grästuvorna i höstas, när de betade uppe på backen... Inget vidare glid alltså.
Försökte också liksom hästarna ibland gör, gräva fram nåt gott åt dem under snön, men det är nog ingen vits när man inte har något vidare luktsinne som kan leta fram godbitar. Bäst att hålla sig till julgodiset :).

Men fjordingkillarna var lika charmiga som alltid, när de väl lyckades slita sig från sin stora höbal och komma fram till grinden för en gosstund. Vad vore livet utan hästar!
En god fortsättning på julhelgen önskar jag Er!

Lucia, fjordingar, frustningar, snöyra, snöskottning, julstädning, julkort i postlådan, pepparkakor, julbasarer. Det är väl ungefär de aktuella orden i dessa dagar. Och så lite handarbete som mellanmål, inte att glömma fotbollsmatch med favoritkatten, julfestförberedelser, var finns lådan med julgranspyntet, har jag risgryn hemma, köpte jag mandel redan, eller?? Och har jag tändstickor i skåpet och ljus nånstans? Det är mycket att tänka på.

Snart är det jul alltså.
Plats för den gamla vitsen: Jag tänkte jag skulle gå ut men det går inte. Varför inte det? Jo, julen står för dörren! :) :)

Skäl att minnas: Bättre att ha lite råddigt i huset men ha ro i sinnet, i stället för att ha tiptop städat i huset och kaos i huvudet. När julafton kommer alltså. Då ska det helst finnas ro att mellan risgrynsgrötskokande och lutfiskkastrullen ta sig en snabb titt på schackbrädesmålande i KalleAnka-TV eller hänga upp favoritängeln i julgranen eller skratta åt dvärgarnas dans med Snövit...

Och mitt i allt detta hoppas jag att jag kan ta mig tid att gå till stallet, antingen när juldagsmorgon glimmar, eller nån annan dag i helgen, och se vad som där sker. Både bland frustande fjordingar och i höet i getternas krubba, bokstavligen eller bildligt.

Hästbrist i mitthobbyrum, helt klart! Och ändå var jag och hälsade på den här killen för någon timme sen. Charmig, lite busig var han, lite osäker var jag hur jag skulle bete mig för att kontakten skulle bli rätt, respekten borde finnas där, ges plats att utvecklas åt rätt håll. Det där är nåt jag inte alls vet, och det jag vet kan jag inte använda rätt. Borde gå unghästhanteringskurs. Någon som ordnar det därute? :)

Men lite mys i alla fall, i kylan, med de tjocka nallepälsarna. Inte helt illa. Fast nog hade det varit trevligt med en promenad, eller en tur på plan... Men nu är det julgardiner som ska hanteras, inte unghästar eller dressyrpass...

(Och jo, alldeles riktigt, bilden är gammal. Borde ta en bildredigeringsdag vid datorn, där finns nog material...)

Det bidde ingenting? Så blev det i sagan om mäster skräddare...
Jag tror inte det blir strumpor av det fina ullgarnet... men kanske torgvantar att ha innanför vanliga handskar?
Vem vet hur bra det kan vara... en idé är en idé, tills den visar sig vara nåt annat :).

Jag råkade nämligen dra den halvfärdiga tubsockan över handen för att känna hur stickigt garnet känns, och då stack bara tummen och fingrarna upp och då fick jag torgvants-tanken... eller tanken på torgtants-vanten :).

Värst vilken humor jag har, bäst att sluta och i stället ta en tur i snödrivan...

Vad gör man när det är minus 20 grader och man ibland har väldigt kalla tår även inomhus?

Man söker fram en härva fint, alltså tunt ullgarn och försöker sticka sig tunna yllesockor att ha innanför de egentliga bomullssockorna... En idé är en idé även om den kanske inte är genomförbar.
Återstår att se om fötterna protesterar mot det stickiga materialet. En tröja i dylikt material skulle definitivt inte gå att använda...

Garnet är ett loppisfynd, gammalt "raanu"garn med banderollen kvar.
Jag läste "ren ny ull" och så trodde jag det stod "konepestävä" (=maskintvättbar) men när jag klarerade ögonen och läste en gång till så stod det "koinkestävä", alltså nåt i stil med behandlad mot mal...
Intressant med felläsningar. Ibland läser man just precis det man vill läsa fast det står nåt helt annat :).

Återkommer ifall resultatet blir positivt, i annat fall låtsas jag som att jag glömt det hela och i stället tagit en tur till stallet :)!

Intressanta sökord dyker upp när man ser hur surfare kommer in på mitthobbyrum -bloggen.
"Virka hönät" är ett av dem. Och visst kan det gå lika bra att virka som att knyta. Sånt funderade jag också när jag konstaterade att ett eller två hönät skulle behövas till att förvara hö över vintern. Och också för att torka det på sommaren, under tak...
Men om man virkar går det åt mycket mera band, tänkte jag, och blir kanske jobbigare, eftersom formatet är ganska stort. Så då blev det knutar för min del. Man kunde ju ta till snygga makrameknutar. Men eftersom jag tog det garn jag hade, vanligt virkgarn i bomull, alltså rätt så tunt, så var helt vanliga knutar enklast. Annars hade jag nog inte lyckats med att tillverka tre (eller var det fyra?) hönät.
Sen är det ju stor skillnad på hur man använder hönätet. För min del är det ju enbart förvaring av kaninhö. Inte alls för utfordring av hästar.
Men det där med enkla knutar är enkelt också för att man lätt kan variera öglestorleken på nätet. Viktigt är kanske att ha samma storlek i hela nätet, annars blir det snett och konstigt. Det har jag också testat :).

Ett annat sökord var "söt rund fjording" . Såna gillar jag också :)! Och den här tiden på året ser utegående fjordingar verkligen söta och runda ut med sin tjocka vinterpäls!

5555 sidvisningar... är det nåt att fira?
Kanske jag borde haft bild på min andra orkidé som nu blommar för andra gången! Jag är så glad att de överlevt båda två och att de orkar ge de allra vackraste blommor i mängd och länge, länge...!
Jag som egentligen inte alls gjort nåt för att de skulle överleva. Jo, vattnat lite, förstås. Kanske tillräckligt lite :)! Roligt hur som helst!
Jag trodde jag hade lagt in en bild på den rosa orkidén, men tydligen är den bilden kvar i kameran...

Till stallet var jag i eftermiddagsmörkret idag. En liten minihästdos blev det, så riktigt under noll är inte mätaren. Ja, dosen var mini. Hästen var stor. Fjordingstor med tjock päls, som gjorde att han såg ännu större ut. Hur som helst, liten hästdos, för överlevnadens skull :).

Jag har väckt upp mina amaryllisknölar. Dvs tagit upp dem i rumsvärme, gett dem lite ny jord, och tejpat ihop en tidningsstrut över dem så att de inte får ljus än. Så har jag placerat dem på ett fönsterbräde med värmeelement under, så de får varmt om fötterna. Fåse hur det lyckas i år. De hann nog inte vara länge i potatiskällaren i år, jag tog opp dem så sent ur blombänken, men kanske det går.
Och går det inte i år så kanske de ändå överlever så jag får försöka på nytt nästa år!

Tog annars en tur till nästa stora stad söderut idag. Såg nog att det var mycket jul överallt i butikerna, och julgranar med julbelysning utanför många köpcentra, men försökte blunda för allt sånt. Vill inte se det än... Läste i kyrkpressen idag ett inlägg om att novembermörkret är berättigat och helt hälsosamt...? Man kan ju undra det, men jag tänker inte debattera emot. Om jag bara hade lite bättre mörkerseende så skulle det nog gå.

Fast det får gå ändå. Tur att fjordingar är ljusa till färgen, så man urskiljer dem lättare i mörkret :)!

Framsteg, högre hinder, svårare dressyrprogram, intensivare träning, större tävlingar... Det är ju sånt det skrivs mycket om i olika bloggar som berör hästar. Sånt skriver inte jag. Kom på mig själv med att tänka, att jag ju alltid skriver om de där samma kringelikrokarna på ridbanan, om samma kontakt hit och dit, om samma försök att förstå hästen och få hästen att förstå mig... Det går ju inte framåt! Eller gör det?

Jag är inte ute efter att klara högre hinder, svårare dressyrmoment, större prestationer... Men jag är ute efter mer hästkontakt. Sånt jag mår bra av (kommunikation, djurkontakt), och sånt som hästen mår bra av (skötsel, lugn träning, omväxling, lite nya intryck, nån som för en stund kan vara dess ledare...).

Därför kan dagens hästkontakt också kännas meningsfull. En favorit i flocken fick lite extra omvårdnad och sen blev det en lugn promenad på en skogsväg tillsammans med en annan häst. Lite andra intryck, lite andra dofter, lite omväxling i höstskymningen... Och jag mådde åtminstone bra. Blev varm, inte bara pga. den för mig raska promenaden, utan också av just kontakten. Det funkade.

(Åter en gammal bild, men en favorit är alltid en favorit, och våren kommer ju alltid efter vintern, så en vårbild skadar inte :) ... )