Jo, hon och hennes kompisar, ca tretti stycken eller hur många som nu har slagit ut... de har nog haft lite kyligt i natt.
Men lyser lika vackert ändå :).
Hon bryr sig inte om lite kyla och ogästvänlighet i sin omgivning.
Tänk om man kunde bry sig lika lite om motgångar i vardagen... ändå bara stå där, lika vacker och stark...
Höstmorgnar med sol och dis och krispighet är nog alldeles fantastiska.
Man borde bara gå omkring och ta in det fräscha då.
Jag hann få lite när jag gav kaninen mat, och tittade till silkesblommorna.
Och när jag tvättade ett fönster.
Och när jag vädrade sängkläderna genom fönstret, ut mot solen och den glittrande gulnande björken utanför.
Kom ihåg att andas.
Det har sagts många gånger på ridlektioner när man koncentrerar sig så mycket att man nästan håller andan eller bara andas stötvis.
Viktigt att andas. Lugna djupa andetag. Byta luft. Låta magbottnen bli viktcentrum. Och så kan man sträcka på armar och nacke och göra lite simtag i luften medan magbottnen grundar sig stadigt på fötterna...
Visst låter det flummigt? :)
Jag flöt iväg där lite.
Men för mig som har en lite obestämd balans ibland, ofta, så är det viktigt att andas djupt däremellan så att jag får ner viktcentrum till magbottnen som vilar på fötterna...
För har jag viktcentrat högre upp, kanske ända upp i de spända axlarna, då är det lätt hänt att jag tippar över åt endera sidan eller framåt när jag går i trappor t.ex. eller annars på kullerstensgator, eller annars på ojämnt underlag...
Centrerad gång, alltså... :)
Okej, slutflummat för denna gång, men ha det gott, och ha en bra början på veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar