Kalla fingrar och styvt läder...

... det var dags igen. För den första riktigt kyliga kvällen i stallet.

Jo, jag hade de varmare handskarna på mig igår.

Och ett fleecelager extra. Men ändå.

 

Hur gör man när man ska pilla med små läderremmar på tränset, man tar av sig handskarna.

Och hur gör man när man ska tvätta bettet efter ridturen, man tar av sig handskarna och putsar med bara fingrar, blir blöt, och kall...

 

Nä, jag klagar inte direkt, men det är bara att konstatera, hösten är här med minusgrader och kalla fingrar. Och man är alltid ovan de första gångerna.

Sen klarar man nog av minus 10 och kanske till och med minus 20 grader...

 

Det som inverkar på jobbet i stallet när det är kallt och också när det annars är fuktigt, som under sommarens väldigt mycket regniga perioder, är att materialet man jobbar med är i skick.

 

Idén till det här inlägget kommer från en läderspecialist, en firma som erbjuder produkter för vård av läder, inte bara till sadlar och träns utan också skor, möbler, handväskor, allt som tillverkas av läder.

 

I somras när det till och från var så hög luftfuktighet märktes det på vojlockar och schabrak i stallet. Fast det var varmt annars, så kändes de nästan konstant fuktiga.

En gång hade jag lite extra tid på mig, vilket inte är så ofta, men jag tänkte utnyttja minuterna maximalt, och tog en titt i hyllorna i stallet.

Där är burken jag sökte :). En kletig gegga som gör underverk med läder :).

 

Nu minns jag inte vad det var för produktmärke, jag äger ju varken häst, sadel eller träns själv, men jag visste hur viktigt det är att sköta lädret i sadel och träns för att det ska klara av vårt väder utan att spricka sönder. Hos läderspecialisten finns alltså också produkter för sadelrengöring.

 

Jag hade ju inte mycket tid på mig den här gången, men jag valde ut de mest utsatta delarna av sadeln och tränset, remmarna som man fäster med, som man kanske ibland hanterar med våta smutsiga handskar. Nu var alla remmarna torra, så det var ypperligt att smörja in dem med fett.

 

Det var kletigt, men samtidigt kändes det bra att gnida in fettet i de välanvända remmarna som faktiskt var lite väl torra. Sadelgjordens remmar får tåla rätt mycket påfrestning så de behöver verkligen vara i skick. Och ju mjukare och mer välputsade de är, desto lättare att fästa sadeln smidigt. Gnugga gnugga, så fettet riktigt tränger in i alla skrymslen och små begynnande sprickor. Det får ju inte bli kvar fett på ytan heller, då får man inget grepp, allt ska in i lädrets små porer.

 

Ni vet ju hur det är med läderskor som varit med om en hel del väta och annat elände. Eller när man hittar ett passande par skor på nån seconhandshop, men som ingen tycks ha putsat. Sen tar man rätt sorts fett och smörjer in dem, och vips är de som nya!

Den feelisen har jag alltid gillat. Därför kan jag stå ut med att familjens yngsta inte är så bra att ta hand om sina skor. Är det bara riktigt läder så är det oftast ett nöje att fixa till dem så de ser ut som om de just kommit från butiken... :).

 

Nu finns det ju väldigt praktiska produkter också, om man inte gillar att bli "fet om fingrarna". Det finns sprayer och så olika svampar och putsdukar, som underlättar jobbet .

Oftast när jag är i stallet och får tag på burken med sadel- och tränsfett så bryr jag mig inte så mycket om att leta reda på svampar och dukar, det viktiga är att jag snabbt får insmort det som behöver smörjas.

 

Så är det bara att ta sig upp i sadeln och fixa till några travvolter och skänkelvikningar och kanske öppna på långsidorna och sluta på kortsidorna och så lite serpentiner...

... och lyssna på knarret från äkta läder :)...