Det blev en ganska kort väst, men inte så klocklik som bilden visar. Den är ganska snävt tilltagen upptill, så när man har den på sig syns ingen nämnvärt utåtsvängd kant. Magen av alla honungssmörgåsarna tar så mycket plats :)! Skämt åsido...
Men jag är ändå rätt nöjd, helt användbar. Jag är ju en västmänniska, och grå kontorsråtta från förr, så en grå spetsväst passar riktigt bra!
Roligt var det också att sticka helt utan mönster, bara köra på som humöret passade. Terapi!
Terapi av annat slag blev det idag när jag plötsligt befann mig på en terrängtur på fjording! En timmes lugn skritt. Lugn på grund av ställvis rätt så isiga skogsstigar och vägar. En kort bit blev det rejält plumsande i snön för fjordingen, men det var ju bara bra träning. Eftersom jag inte ville släppa fram den ridrädsla som alltid tycks ligga på lur, så bad jag om en ledare och det kändes jättebra. Att nån som kände hästen utan och innan gick bredvid, ibland mest som moraliskt stöd för mig, men nog så viktigt för att jag småningom ska kunna hantera ridrädslan själv. Tackar för den terapistunden i skogen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar