Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

måndag 1 april 2013

En fjording spanar in en flockkompis som varit på terrängtur och nu är på hemväg och syns mellan träden där borta mot skogen till, undrar vad hon har att berätta, om hon alls vill snacka med mig...

Det har varit så otroligt vackert väder hela helgen! Och Mitthobbyrum kom sig ut på friskluftsintag varje dag! :) Och till utevistelsen hörde en hel del plumsande i snön, eftersom skaren inte håller riktigt bra mera. Både igår och idag blev det skogspromenader längs ridstigar. Och lite däremellan. Totalt kanske ca åtta kilometer! Lite nöjd är jag allt. Man mår ju så mycket bättre...

Det där att gå på en ridstig som bara hästar gått på är ganska intressant när det är mycket snö. De går ju i varandras spår, och i sina egna. Alltså när framhoven lyfter, söker sig bakhoven till samma spår automatiskt. I skritt alltså. Det betyder att det på ridstigen fanns en massa "hål" som ju var lite för små för en 39:ans sko. Alltså gällde de att gå på "åsarna" mellan hovspåren. Och så gällde det att ta lika långa steg som fjordingarna gjort. Men hittade man bara den där jämna takten så kunde man gå ganska behändigt balanserandes på "åsarna". Men då gällde det att resten av kroppen också hängde med och inte vinglade hit eller dit, för då missade man en "ås" :).

Jag kom på mig själv med att tänka koncentrerad dressyr. Alltså spände jag magen en aning för att "frigöra" skänklarna/fötterna från överkroppen så att benen fick söka åsarna i lugn takt medan resten av kroppen skötte balansen så gott det gick med lite viftande armar och rörlig överdel. Bäst gick det om man dessutom hade huvudet rakt, siktade framåt med blicken, även om man måste se ner för att inte trampa fel. Alltså en riktigt hälsosam balansövning för mig!

Kanske jag därför inte heller kände mig speciellt styv på hästryggen nu i eftermiddag när det plötsligt gavs chans till en ridtur på banan. Trots att det var länge sen jag red senast så kändes det riktigt bra. Och jag vågade också ge utrymme för fjordingen, som frågade om hon får sätta lite mera fart. När jag svarade "ok" på den frågan så var det inte längre så viktigt att sätta fart. Hon bara frågade :). En lyxig stund tillsammans med hästen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar