Det är bara så att nånstans bland gamla minnen från barndomen finns den där bilden av en stickad sockhäl som kattmössa. På bilden har jag trätt sockan på handen och knutit handen inne i den färdigt stickade hälen. Och det är det minnet jag har, plus att nån sagt något om katthuvud. Men det finns ju inga öron och handen borde i så fall formas till kattansikte... Jag vet inte vad jag ska tro om mitt minne...
Hur som helst så är det här ytterligare en lämplig spiseldarstickning. Svart. Syns inte om man fläckar ner handarbetet med sot från spisen.
Förra fusksockan jag stickade syns här (klick), alltså allt börjar med en strumpa som fått så mycket hål att den inte går att använda mer. Då är ju skaftet fortfarande helt ok. Så då klipper jag bort den söndriga fotdelen och hittar nåt passligt garn att sticka foten med, fast i skaftet. Sparar på garn, förlänger livet på ett bra skaft :).
Lite besynnerligt kanske, men jo, jag testade det alltså:
Men jag märkte ju nog varför man kanske hellre vill ha en riktig häl.
Som innesockor att inte ha i skor går det riktigt bra. Men ska man ha dem i skor är nog hälsockor, om de är precis rätt storlek, nog absolut bekvämast.
Det som är bra med sockor utan häl är att man kan undvika i det längsta att få hål på - ja precis, hälen :). Eftersom man aldrig har dem på sig exakt samma väg, med samma del ner mot golvet. Det blir ju bara som det råkar. Och märker man att det börjar bli lite tunnare på ett ställe kan man ju vända sockan andra vägen så det tunna inte nöts mot golvet...
Nåväl. Tillbaka till de svarta sockorna.
Skaften har hästbilder på. Det är definitivt ett plus :).
Jag brukar ha dem till stallet, så hoppas på att kunna använda dem nu när det blivit vinter på allvar.
För i stallet behövs nog varma sockor, och ombytes vid behov.
Ha det skönt, och njut av solen när den tittar fram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar