Det skulle ju vara nåt, att flytta långt bort för en tid tills allt ordnat sig. Klimatet. Fel väder. Hur mycket skulle man vilja ha ordnat för att komma tillbaka?
Nej, det är inte i min stil att tänka så.
Fast man ibland gärna skulle ta lite time out tills man fått nåt grepp om hur man ska fortsätta, vad som gäller, vad man gott kan sluta med, vad man kunde börja med...
Jag undrar om mitt nyår, med nyårslöften och nya planer, kommer lite försent om man ser på kalendern :).
Det låter ju lite så.
Men det är nog inget att göra stort nummer av.
Det råkar bara vara lite mer funderingar på gång. Eller tomma tankar. Famlande. Efter nymånen...
Om man ska återgå till den här bloggen, så undrar man ju om den är så värst världsförbättrande :). Livsförbättrande för mig nog, att ha ett ställe att skriva på, när jag får skrivklåda.
Men annars så tycker jag synd om dem som nappar på en rubrik jag hade för länge sen: Björkrötter och sytråd till salu. För jag hade ju inget till salu. Jag bara fantiserade, drömde, famlade då också, om björkrötter, de fina vita tunna starka sega envisa, som man kanske kunde göra något av.
Nu har jag sett att den rubriken gång på gång kommer upp på listan över inlägg som blivit lästa. Igen.
Det är lite som en clickbait, som lockar folk att läsa. Sen är det ju kanske inte den text de ville läsa... Men så fungerar det ofta på nätet.
Jag har nästan lärt mig: Ju häftigare rubrik, desto större är chansen att jag går förbi den bara för att jag inte tror det är nåt som stämmer sist och slutligen, eller väldigt överdrivet...
Men tillbaka till det där med att flytta till månen, eller bort, tills allt ordnat sig...
Jag kan inte tänka mig södernresor heller, det är att gå miste om livets gång här hemma.
Man kan ju missa nåt roligt ju! Som t.ex. ännu ett väldigt regnväder mitt i februari... Hmm...
Det är väl att försöka gilla läget.
Ta tag i sticksömmen igen och sen säga godnatt...
Jag har ett litet sött nystan som väntar.
Ja, jag har fyra större nystan också, utplacerade på stolar, alla med fyra ben och lång svans, men dem kan jag inte göra så mycket åt, annat än krafsa bakom örat ibland, och så fort jag stiger opp och går närmare köket så rullar alla fyra nystanen genast fram till matkopparna och piper... ;).
Handarbete det också, att portionera ut lika mycket torrfoder åt var och en... då vissa är mer glupska än andra... där hjälper inga strumpstickor...
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar