... på träfat... på lilla köksbordet... kom väl till pass.
När det plötsligt blinkar till i lamporna och allt blir mörkt funderar man, var har jag pannlampan, var är telefonen, vems svans trampar jag på nu?
Men så märker man att det faktiskt lyser på lilla bordet. Har inte kunnat städa bort allt efter julen.
Och i det andra fönstret står en stor fyrkantig syltburk fylld med 50 ledljus.
Så något har jag att rätta mig efter, stjärnhimmel att hitta koordinaterna på, så jag inte behöver snubbla över allt och alla.
Men roligt är det ju inte med storm. Blir inte mycket sömn en sån natt.
Som tur var det första avbrottet väldigt kort, bara som en varning att något sånt är på gång.
Så man hinner söka fram lampa och ljus, och så sätter man snabbt i telefonladdaren så telefonen åtminstone ska få sitt. Själv fick jag också bråttom att värma mat i mikron. Det skulle ju ta en tid att fixa eld i köksspisen till att få uppvärmt nåt ätbart... Antar att jag skulle ha ätit maten kall om så hade krävts.
Hade en liten brasa i spisen i andra ändan av huset tidigare på dagen innan blåsten tagit i ordentligt, men redan då märkte jag att jag inte skulle lägga på mycket ved eftersom det i vindbyarna var sån kraft att det slog lock för skorstenen och hotade börja röka in i stället...
Så är det med vädret.
Hoppas ni har varmt och skönt och lagom ljust och mat att äta.
Sen kan det också vara skönt att ha nån att prata med om det riktigt viner runt knutarna.
Jag tog en koll till en granne bara för att checka om det där elavbrottet var i hela byn eller bara här på gården. Skönt att det var ett allmänt avbrott, då är det troligen inget konstigt fel på elen här.
Det är mycket nu.
Som om vädret säger till på allvar, nu får det räcka!
Hur lyssnar man på det?
Tål att funderas på... Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar