Jag brukade ha hästsvans i min ungdom, dvs en som satt högt upp. Numera har jag också hästsvans, speciellt när jag rider, men då är den lågt ner, för att hjälmen ska passa.
Det här är däremot en riktig hästsvans, en fjordinghästsvans av tjockare sort. Bra att vifta bort flugor med. När de börjar komma på allvar.
Det märktes igår vid mockningen i stallet att nu är det sommar. Det flög omkring lite småkryp i boxen. Inte mycket, men de syntes mot det insilande solljuset. Och nånstans uppe vid taket surrade en förvirrad humla som hamnat på insidan i misstag.
En fluga gör ingen sommar. Heter det så?
Eller en svala gör ingen sommar? Hur som helst är det sommar nu, för flugor finns både inomhus och utomhus. Och idag såg jag tre svalor som svirrade omkring i jakt efter boplats och mat.

Att diska så en överfull diskbänk blir tom på disk är mycket mera nöje, om man har ett öppet fönster bredvid sig, så man hör fåglarna kvittra. Åtminstone den här tiden på året, när man ännu inte vant sig vid alla bofinkar, rödstjärtar och diverse -sångare som kvittrar sin vårglädje. För att inte tala om kvällstid, när koltrasten högt och klart och högtidligt proklamerar var han bor!

Det kan vara skäl att stiga ut på trappan en stund i vårkvällen och lyssna in lite natur. Man får lite mera själ av det. Eller hur man nu ska säga det.