Och så var det Leena Kurikkas bok då. Om kontakt med hästen, hästhantering.
Läste ut den, kom på att ett enda kapitel handlade om ridning. Det sista. Det som slutade med: Njut!
Det handlade alltså om att hitta samspelet, men också en ömsesidig respekt. Hästen ska förstå vem som bestämmer, vem som är ledaren, men ledaren måste förstå vad som är bäst för hästen i olika situationer och handla därefter.
Otroligt intressant och utmanande.

Red senast på en lite mera obekant fjording igen. Testade lite av Kurikkas knep för att få hästens uppmärksamhet, för att få önskad reaktion. Det funkade! Men man måste faktiskt vara uppmärksam på hästens reaktioner så man inte svarar på fel fråga, så att säga. Kontakten ska vara omedelbar, inte fördröjd, sånt förstår sig inte hästen på. Direkt, rakt på sak. Ett tack ska komma direkt på den rätta rörelsen. Ett "nej, inte så" ska komma direkt på en felaktig tanke, och sen en korrigering, "så här menar jag". Vi som ryttare behöver med minsta möjliga kraft ge hästen bästa möjliga chans att förstå oss.

Då blir det som Kurikkas sista meningar i boken: Både häst och ryttare är nöjda, och så ska man minnas njuta av samspelet!