Gammalt är vackert.
Hjärtbergenian har funnits här länge länge. Och sprider sig sakta men säkert om man inte håller ett öga på den. Och det gör jag inte. Förutom inåt resten av blombänken, dit får den inte breda ut sig, för där kommer en kellukka emot, som jag inte vill ska kvävas. Den är från mitt barndomshem. Hittade tydligen en lagom plats där den kan växa till sig.
Bergenian överraskar varje vår på ett speciellt sätt. Man står där och plockar lite ogräs i rabatten tidigt på våren, och blir plötsligt fundersam, en humla surrar? Här finns ju ingen blomma åt en humla att surra i? Jo, under bergenians blad ser man de vackra försiktiga blomknopparna som gjort den tidiga humlan lycklig. Jaså, det blir nog vår i år också!