Ormvråken seglade här över för en stund sen. Jag har hört hans klagande skri lite då och då, så jag vet att han är här. Som han brukar. Han syns inte ofta. Men idag visade han sig så tydligt, seglade, sökte efter nåt... Kanske var han sur på mormorkatten som just satt mitt på gräsmattan och smaskade i sig en stor, fet råtta. Där for hans mellanmål. Hoppas han hittar nåt annat ur skogens gömmor. Så att grannens hönsfåglar får vara ifred.

Naturen bjuder på mycket. Gratis. Fritt fram att ta för sig, njuta, titta, lära sig, meditera över. Skådespel. Drama.

Ridkursförmiddag i strålande sol. Kan det bli bättre? Utomhus dessutom. Det visade sig att ryggen behöver mera motion. Min alltså. Ja, kanske hästens också, för att den ska bära sig bättre. Förstås. Men min framför allt, för att den ska bära mig bättre. Bärkraft, alltså! Jag var ju bara åhörare denna gång, därför visade ryggen sina svagheter :).

Man kan alltid lära sig nåt nytt. Kanske inte alltid det man trott eller väntat sig, men ur det mesta kan man plocka nyttiga små guldkorn. Att tänka på. Att omsätta i praktiken. I sin egen vardag. Lite modifierat. Eller modellerat, som ridläraren sa.