Klockmalvan är trogen också i år. Jag förstår inte hur det är möjligt, den är så skranglig, har aldrig blivit omplanterad, omöjligt eftersom den är så lång och... ja, jag sa visst redan att den är skranglig.
Jag har varje vårvinter tänkt att jag nog hamnar och slänga den i år, men sen mitt i allt, när jag bytt till vårgardiner, har jag märkt de härliga blommorna. Och så ger jag igen en försiktig förstahjälp så att den ska hållas på fönsterbrädet åtminstone så länge den blommar, och inte ramla ner, brytas.
Jag har nog ett par gånger lyckats ta skott som börjat växa. Men den här just är nog originalet, skulle jag vilja påstå. Härstammar från en god väns villa"kvist" lite norrut (om du läser det här, jo, det är just den samma blomman!!).
Och som sagt, trogen, och ger alltid så mycket glädje med sin skira skönhet!

Annars så märkte jag just, när jag var ute på en runda runt huset, att det doftar vår idag. Första gången på riktigt. Men så regnar det också fint vårregn. Fåse om gräset hinner börja växa i år igen, innan jag får min räfsningsrunda klar... Nåja, det gör inget. De härliga ridpassen tidigare i veckan skulle jag inte ha klarat mig utan, kanske gräsmattan också är gladare nu för den extra gödningen löven ger!