Helt otroligt vad man kan hitta i trädgården, i knappa fem graders värme. Viljestark, säker och ändå ödmjuk: jag är beredd att sprida andra blommors frön om det behövs, hoppa upp bara så ska vi ser var vi hamnar!
Bellis, alltså, idag. Då man inte tål utan vinterjacka. Kanske nån undrar hur vacker blomrabatten i övrigt är? Jag var nära att missa hela bellisen, bara för att det var så skräpigt, om jag inte hade böjt mig ner och brutit av några torra blomster... Ser ni bellisen på nästa bild?

Den finns nog där. Längst nere, ovanför de båda m:en, syns en liten rosa skönhet. Tusensköna. Den har möjlighet att vara först. Innan knappt nån annan vågar sig upp ovanför jordytan, så blommar den med sina fjolårsblad slokande runtom. Sen brukar den fortsätta hela sommaren och hösten. Här är jag, vill ni njuta en stunds vila, så böj er ner, ta en liten paus, så ska jag berätta vad jag har tänkt...

Vem var det... Tänk om jag skulle ringa min gamla faster och prata bort en stund. Om trädgård, bellis, sticksömmar... Eller skriva ett brev... Har jag faktiskt så här bråttom?

Vem var det som sa nåt...? Pratar jag med en blomma? Äh, jag ringer min faster hur som helst!