Långfredag...

... när jag förde mat åt Stampe i morse hördes en trana långt borta (eller var det kanske en svan?). Och orrarna spelade nånstans bakom skogsdungen... Det artar sig. Våren är här! Precis i tid, som vanligt. Vem hade trott det?

Och vem hade trott att jag skulle hitta de små solcellslamporna ute i blomrabatten... jag var så säker på att de var undanstoppade i en låda nånstans. Men igår kväll såg jag tre små svampar som höll på att "växa fram" ur snödrivan och lyste så klart. Det går snabbt nu! Ställen i trädgården där man "vadat" i snön upp över knäna är plötsligt smutsgråa små snörester mellan gräsplättarna.

Igår fick Stampe de första maskrosbladen. Visserligen fjolårs, men de såg gröna och fina ut, och han åt, om än lite förvånat! :)

Men det viktigaste: att får stå där ute, lyssna på fågelsnattret, försöka urskilja nån tidig vårfågels försiktiga kvitter, lyssna på vattnet som rinner överallt, få andas in frisk luft, bara andas in våren... Det är påsken, det som man trodde var dött visar sin sprängkraft. Och nånstans trumpetar en trana.