Sötnos!! :)

Idag är jag också trött. Månadsskiftesstress på arbetet hela veckan, och intensiva kvällar...
Det var så att den yngre hästtjejen i familjen hade anmält sig till sin första klubbtävling i hoppning denna lördag. Och då skulle det ju tränas också. Så det blev att köra till träning på torsdagskvällen, till normal ridlektion på fredagskvällen och så var det själva tävlingen då igår lördag. Men det har ju med hästar att göra, så ok...

På torsdagskvällen blev det lite extra stallsjobb också, eftersom träningen var rätt sent och det blev dags för kvällsutfodringen efteråt. Eftersom vi dröjde kvar och putsade diverse ryktgrejor och benskydd, så fick vi i uppdrag att dela ut kraftfodret i ridskolehästarnas stall. Och vilken oro det blev i stallet först när hästarna hörde att vi började skramla med matpytsorna! Men sen när alla nio (?) hästarna fått sin "sörja" så var det ett förunderligt lugn, och man hörde bara ett ivrigt mumsande. Godnatt på er!

På fredagkvällen medan jag väntade på att familjens yngre hästtjej skulle bli klar med sin häst efter ridlektionen, så ryktade jag "min vita prins" och frågade hur han hade det. Han hade varit lite halt några dagar, förmodligen stigit snett på den ojämna frusna marken i hagen i något skede. Men det var inte desto värre, så han klarade nog att vara med på hopptävlingen också.

Sen var det då tävlingsdagen, lördagen, med ett förunderligt vårväder med klarblå himmel och varmt solsken! Helt underbart väder för utevaro! Vi anlände till stallet ca två timmar före tävlingsstarten, bara så vi skulle hinna njuta maximalt av dagen...

Framför stallet hade det samlats en jättestor vattenpöl, så stallsfolket riggade upp en vattenpump och slangar, och efter ca en halvtimme syntes resultatet. Vartefter vattnet pumpades bort kom det fram en hel del hö som blåst omkring mellan stallsbyggnaderna i de senaste dagarnas busiga väder. Jag passade på att fixa upp gårdsplanen lite innan tävlingsdeltagarna skulle komma. Det blev en del att kärra iväg till gödselstacken.


Stallsgången skulle också sopas lite ordentligare. Det kom ju en del deltagare utifrån också, så stallet skulle vara representativt. Sånt småjobb är riktigt roligt. Dessutom höll de ansvariga på att rigga upp musiken på stallsområdet, så det var riktigt trevlig arbetsmiljö.

Sen var det tävlingen då. Alla var på bra humör, antagligen pga vädret. Hästarna var lite extra busiga, men tack och lov så hände inga allvarligare olyckor. Några ryttare trillade av och det blev en hel del sprittande språng extra på banan och utanför, men de flesta tror jag nog var nöjda i alla fall. Solen hjälpte till.

Men idag, som sagt, så är jag trött, till max. Gårdagens ca sju timmar ute tar ut sitt...
Kanske man borde fara till stallet för att pigga upp sig :)...

Två dagar i rad pratat med fjordingar. Trivdes!

Den här herremannen tyckte han hade bättre koll på både grimskaft, spö och handskar än vad jag hade. Så han försökte ta sakerna i sin egen mun :).
Han har barnasinnet kvar, verkar det som...

En annan fjording fick lite motion från marken, med volter och böjningar och små tempoväxlingar. Jag tyckte det passade bättre än med mig på ryggen eftersom underlaget var fruset och ställvis ojämnt. Men oj, vad jag njöt av stunden i alla fall! Och så fick vi ju motion båda två!

Ryktningen gav vårkänslor i form av massor av päls på kläder, i näsa och mun och runt fötterna :)!

 

Något i hästväg... (bilden från google).
Äntligen, kan jag verkligen säga...
Rätt så länge sen sist jag pratade med "min vita springare" nu. Det har skjutits upp gång på gång. Men nu är det inbokat på måndagkväll.
Ja, alltså, jag har inte bokat in träff med honom, men jag antar han står i sin box som vanligt och tittar nyfiket på vem som pratar med honom... och då ska jag kolla om han behöver några extra rykttag för att få bort de hårtussar som börjar lossna av hans härliga silkeslena vinterpäls... de mindre hästtjejerna är inte lika envisa som jag att putsa med piggborsten.

Men, nej, det var inte heller det jag tänkte på i första hand när jag pratade om något i hästväg.
Jag har lyckats boka in mig på en hästkurs, en hästviskarkurs, kunde man nästan säga...
Fåse vad jag tycker om den då. Har länge tänkt mig nåt dylikt, men aldrig kommit till skott, så att säga.

Det är nästan en månad tills. Så jag hinner fundera på saken, så att säga :).

Men något i hästväg behövs verkligen!

Mattan ut i snön och sen skaka, skaka, skaka tills man får mjölksyra i armarna :).

Tänkte bara förklara vad jag menade när jag för länge sen publicerade den här hafsiga bilden av nåt vitt och nåt som dansar i det vita :).

 

Nu  när jag jämför bilderna inser jag att teckningen egentligen är mera talande och levande :). Kan det bero på att det är väldigt svårt att damma en fyra meters matta i snön och samtidigt hålla i nån slags kamera med andra handen :D!

Fast igår var det inte så lämpligt att skaka mattor i snön... det var blött, blött, blött...

Då får man göra annat då...

I Mitthobbyrum saknas det hästar just nu. Hästbrist har jag skrivit om förr. Men eftersom jag inte ser alternativet "egen häst" som nån vettig lösning, så får jag fortsätta fundera på andra lösningar på "problemet".
Och eftersom jag är en sån som lätt ger upp plan A och tar till plan B, så försöker jag hitta andra sätt att överleva vardagen. Plan B i det här fallet kan vara ett lite udda handarbete, porslinsmålandet, eller att ... skriva ett långt brev till en vän och överraska med något så gammalmodigt :)!

Ikväll när en yngre familjemedlem ska på ridlektion får jag åtminstone chansen att se och röra vid en häst. Alltid något. Men det är lite som att läsa hästbloggar eller hästtidningar när man har akut hästbrist, man blir nästan ledsen efteråt. Saknar!

Päron eller pääron?
Det hänger istappar ovanför garaget, det betyder att våren närmar sig.
Och det blir dags att tänka på jord och frön och sånt.

Var in på den intressanta bloggen levmerpåmindre och såg att de börjat lusläsa frökataloger... Hmm... antagligen är jag för sent ute i år igen, för sent att vara ute i god tid :).

Men hela vintern hittills (och antagligen ända fram till våren) har jag glatt mig så där enkelt åt att kunna gå ner i min källare och plocka lite potatis, mindre till "trinnpärona" eller större till potatismosande. Det är en vardagslyx, tycker jag! Så enkelt som det är!

Och på tal om frökataloger, bara jag börjar röra i ett par gamla påsar av fjolårs, fjolfjolårs eller så, fröer så börjar det nog säkert klia i fingrarna att planera åtminstone lite lite grann.

Våren kommer nog i år också, tror jag!

Restgarn! Passar i Mitthobbyrum!
Måste bara visa ett par bilder, pärmbilden och insidan av pärmbilden, från en helt otroligt glad finsk bok som jag råkade se i biblioteket för nån dag sen.

Det är fråga om en färgglad bok med en massa brokiga och udda, men också traditionella, tips och mönster på vad man kan göra med restgarn. Dels restnystan. Men också de restgarn som författaren samlat i en burk när hon efter t.ex. mormorsrutorsvirkning fäst alla trådar och klippt av ändarna. Då hittar hon på nåt av dem. Bara för att de är så vackra! Eller så får de stå i en stor genomskinlig glasburk och glädja omgivningen en tid, tills nån tar itu med dem :)!

Författaren heter Sanna Vatanen och boken Neulo virkkaa kirjo jämälangasta! 

Den kom ut på WSOY redan 2010. Har ni ett par minuter tid över i närheten av ett bibliotek kan ni kanske lyckas få tag på den och bläddra en stund och förundras :).

Det som gjorde mig så lycklig var förordet:

Garnstumpar som omsorgsfullt räddats i en fryspåse.Små och dammiga garn"tollor". En förunderligt omfattande samling restgarnnystan från tidigare handarbeten. Reagarn som köpts för tiotals år sen för en struntsumma. En så otroligt vacker garn"härva", så ingen ens har velat öppna den, men som man gång på gång tar i handen och säger "åååhh!". Tre helt olika och med varandra helt opassande garnnystan som köpts i utlandet i trots mot ett strängt förbud mot ytterligare garninköp. Tröjgarn som redan en gång stickats, rivits upp, tvättats och på nytt nystats upp - eller kanske två gånger, men det erkänner man inte för nån annan än sig själv. En vante som blivit kvar från mormors samling. Kassvis med provbitar av olika storlek och olika mönster. Kanske också några halvfärdiga försök till tröjor. 

Och allt det här med ett strängare "får inte röra"-skydd än skyddspolisens arkiv. Med risk för att det kan väcka "tvivlande" frågor och orsaka höjda ögonbryn bland de övriga i familjen. Låter det bekant?

Det här är min fria översättning av början av förordet. Men ni förstår tanken? Känner nån igen sig?
Jag gör det i alla fall. Och är så glad att nån skriver ner det i en bok och erkänner det högt :).

Söker man på Sanna Vatanen på nätet hittar man nog mera som är vackert, roligt, glatt, trevligt och praktiskt.

Jag trycker definitivt på gilla-knappen! :)

 

I Mitthobbyrum kan man sitta och läsa böcker också, fast det finns halvfärdiga handarbete både här och där. 

Nu senast fick jag tips om en gammal bok från 1958 :). Jag sökte på biblioteket som hittade den i grannstadens magasin. En tjock bok skriven utgående från faktiska händelser i Kina i första halvan av 1900-talet..

Liten kvinna i Kina av Alan Burgess. 

Den kunde ha handlat om en person i min egen släkt. En som rörde sig i samma trakter vid samma tid, ungefär. Därför måste jag helt enkelt läsa igenom boken. Och den var fängslande, rolig, hemsk, brutal, allvarlig, komisk - kanske som livet kan vara? Att en liten människas små göranden och enkla envishet kan ha stor inverkan på ett stort lands invånare. Nåja, jag ska inte filosofera över boken. Sök den i någon bibliotekskällare :) om det låter intressant!

Så Mitthobbyrum har fått sig en tankeställare. Hälsosamt med tankeställande böcker :).
Sen kunde man kanske också skriva nåt själv, om det skulle vara så att det fanns tid mellan stickor och garnnystan och ryktborstar. Lite som att lägga i skrivbordslådan, som den här bloggaren. Om man inte vill skriva en hel bok förstås, och publicera på nåt förlag...

Nåja, kanske nån gång... :).

Orkidéerna skulle nog passa i porslinsmålningskursens motiv- och inspirationslåda.
Färgerna är skira och formerna intressanta att måla.

Men på dagens kurs blev det kattpäls och morrhår. Jag började äntligen ta itu med den två år gamla halvfärdiga "stamtavlan" med tre katter i rätt nedstigande led :). Förstärkte färgerna i pälsen och "lyfte upp" katterna lite grann från ytan genom att skugga bakgrunden en aning.

Ännu ska jag fixa en ram, måla alltså, eftersom det hela finns på en kakelplatta med ram, en fin rektangulär form. Sen blir det att bränna och se vad som ännu behöver fixas innan den sista bränningen. Jag märkte att jag var på målarhumör idag. Roligt att det råkade vara just på kursdagen :)!

Porslinsmålningskursen startade. Men inga penseldrag med katthår på än :). Jag samlar inspiration...

Det blev en muggvas med öra. Jag hade hittat dem för 1 euro styck och gillar dem starkt. Har målat en med en massa utkrusade ränder på, kanske jag hittar nån gammal bild senare, och en med kattungar och kattmamma på. Båda har jag gett bort. Jag är ingen vän av vaser överlag, men den här har som sagt öra, ett behändigt handtag att hålla i när man målar.

Så den började jag med. Jag använde den färg jag hade mest av på färgplattan, färdigblandad. Det blev nåt jag tror kallas myrtengrön, lite blåaktig grön, behaglig. Och så använde jag släparen, den pensel som man helst ska dra bara ett penseldrag med och så får det vara. I vanliga fall när jag tar i en pensel och börjar måla så blir det lite här, lite där, lite sudd, lite till, som när man klottar med en färgkrita. Men det går inte med släparen, den ska släpas. Så det blev gröna blad på en (osynlig) stängel upp och ned över vasens vackra yta. Sen lade jag till lite sånt där krull som sockerärtsplantorna har för att binda upp sig själv vid pinnar med, eller vid vad som helst som finns i närheten (i mitt fall i somras virade sig sockerärterna fast vid svartvinbärsbusken intill...). Nu är då vasen inne i ugnen för en första bränning, sen blir problemet att fortsätta. Antagligen lite mer i blomsterväg, och kanske nåt litet sommarlandskap i mitten, med bladstänglarna som ram... Fåse. Allt kan hända. Terapi hur som helst :)!

Stickningar i sidan brukar man få som liten om man plötsligt sprang fort efter att just ha ätit, eller nåt liknande. Den här stickningen värmer inte bara på sidorna utan även ryggen och magen! Ett tioårigt stickprojekt börjar bli så gott som klart!

Alltså ännu ett gammalt projekt som jag tidigare också berättat om. Garnet är ullgarn från en butik som lades ner för minst femton år sen. Och då fanns butiken (rättare sagt varuhuset) ändå centralt invid torget i den större staden längre söderut. Alltså Novitas Panda Matador är det gråa ullgarnet som såldes i härvor. Jag köpte en härva julrött också, hade väl tänkt mig en fin tröja till jul. Nån gång runt år 1990, kanske. Eller tidigare. Men det bidde ingen tröja. Vad bidde det då då? Det bidde en väst! Anno 2014! :)

Googlade på Panda Matador men fick nog inte upp nåt liknande i garnväg, är nog utgången från fabriken för länge sen :)! Inget trevligt garn i och för sig. Stickigt, skarpt.

Men varmt och hälsosamt om man ska mocka nåt kyligt stall eller kolla in nån intressant ridlektion i en genomkall manege. Och bra att dra över axlarna om det plötsligt slår till nån otrevlig värk pga utevistelse i kallt drag.

Nice! Men hästbristen botar den nog inte...

Så då julen är över så får man väl sikta in sig på kommande trädgårdssäsong då, eller?

Nä, jag skojade bara. Jag är nog inte så nitisk.
Först tar vi snön och kylan och skidor och pulka och snöskottning och hala vägar och... sen så kommer påska, ju! Fast...
... före påsken kommer fastan. Den kan man fundera lite på. Inte asketiskt som blomman på bilden, men ändå.

Nä, nu råddar jag. Bildförklaring först:
Minns ni dahliorna från ifjol som jag försökte väcka upp? Jag hade många knölar, men endast en riktig knöl visade sig orka bli stor och blomma och fröjda mig hela sensommaren. Men sen så var det ju en som fastnat i en solrosrot. Jag hade ju sått solrosor i dahliaknölsburkarna för att orka vänta tillräckligt länge på livstecken från dahliaknölarna. Och när jag sen planterade om solrosorna så var det ett tanigt litet dahliaskott som grönskade på sidan om. Jag lät det följa med solrosen och det fick ju vatten och gödning automatiskt eftersom "moderplantan" skulle ha :). Så den lilla dahlian gladde mig också där längst ner i solroskrukan med de allra vackraste små dahliablommor från en planta som knappt var nåt alls. Så roligt med såna överraskningar! Och eftersom jag odlar hellre en bra :) så tog jag upp den lilla dahliaknölen också, och har den lite skilt från de andra i potatiskällaren. Fåse vad jag gör med den till våren!

Åter till fastan och påsken. Vad ska man fasta från? Vad är man alltför bunden vid? Vad styr ens liv alltför mycket? Nätet? Bloggen? Telefonen? All den tid man lägger ner på datorknackande och -tittande kunde man ju lägga ner på nåt annat en tid, för att se om det gör nån skillnad... Eller?

Dags att låta de sista bitarna av taket försvinna...
.. eftersom det ju redan är snart en vecka efter tjugondag knut.

Men det var ju först igår som jag fick ut det mesta av tomtar, granbarr, julgardiner, änglar, krubban, julljus, fönsterstjärnor och allt vad man nu plockat fram inför julen. Det känns riktigt konstigt, nån timme, sen är man helt van igen med allt det vanliga. Och så får man förbereda sig på att hitta nån bortglömd tomte eller ängel ännu efter nån vecka eller så, eller nån gång vid midsommar :).

Plötsligt finns det inga pepparkakor, inget extra kaffebröd i frysen, inget som påminner om det som var. Förutom amaryllisarna då, förstås, som ännu inte riktigt velat visa nån knopp. Och så snön och kylan, förstås. En riktig vargavinter på gång.

Favorit i repris :).
Minus 20 grader ute, ren vit snö, långa randiga mattor. Måste bara få skaka av dem där ute!
Känns så rätt, så länge det är trasmattor helt av tygtrasor.
Däremot kunde jag inte vara lika våldsam med de nya gångmattorna jag skaffade till jul, för där finns plast inblandat med tygtrasorna. Jag tog ut dem direkt i snön och skakade dem snabbt men försiktigt innan jag hängde upp dem på vädring. Sen efter några timmar när jag tog in dem gällde det att vara försiktig och inte bryta dem alls, för då skulle den -20gradiga plasten spricka sönder.
Men som sagt, de riktiga trasmattorna fick sig en rejäl omgång i snön, och jag tror de frustade glatt över de friska och rena snökristallerna!

Porslinskatt? Nä, men kissen skulle målas på porslinstavla! :)
Det var nära att porslinsmålningskursen inte alls skulle bli av, men kanske, kanske vi lyckas få ihop tillräckligt stor grupp om vi dessutom flyttar kursen till en annan veckodag så... Återstår att se.

I så fall får jag plocka fram mina färger och porslinskoppar och så den där kattstamtavlan då, föstås, och börja samla inspiration.

Far väl till stan och kollar lite loppisar i morgon, som jag brukar på fredagar, så fåse om jag hittar nån omålad kopp av bra porslinskvalitet... Inte för att jag behöver fler, men...