Restgarn! Passar i Mitthobbyrum!
Måste bara visa ett par bilder, pärmbilden och insidan av pärmbilden, från en helt otroligt glad finsk bok som jag råkade se i biblioteket för nån dag sen.

Det är fråga om en färgglad bok med en massa brokiga och udda, men också traditionella, tips och mönster på vad man kan göra med restgarn. Dels restnystan. Men också de restgarn som författaren samlat i en burk när hon efter t.ex. mormorsrutorsvirkning fäst alla trådar och klippt av ändarna. Då hittar hon på nåt av dem. Bara för att de är så vackra! Eller så får de stå i en stor genomskinlig glasburk och glädja omgivningen en tid, tills nån tar itu med dem :)!

Författaren heter Sanna Vatanen och boken Neulo virkkaa kirjo jämälangasta! 

Den kom ut på WSOY redan 2010. Har ni ett par minuter tid över i närheten av ett bibliotek kan ni kanske lyckas få tag på den och bläddra en stund och förundras :).

Det som gjorde mig så lycklig var förordet:

Garnstumpar som omsorgsfullt räddats i en fryspåse.Små och dammiga garn"tollor". En förunderligt omfattande samling restgarnnystan från tidigare handarbeten. Reagarn som köpts för tiotals år sen för en struntsumma. En så otroligt vacker garn"härva", så ingen ens har velat öppna den, men som man gång på gång tar i handen och säger "åååhh!". Tre helt olika och med varandra helt opassande garnnystan som köpts i utlandet i trots mot ett strängt förbud mot ytterligare garninköp. Tröjgarn som redan en gång stickats, rivits upp, tvättats och på nytt nystats upp - eller kanske två gånger, men det erkänner man inte för nån annan än sig själv. En vante som blivit kvar från mormors samling. Kassvis med provbitar av olika storlek och olika mönster. Kanske också några halvfärdiga försök till tröjor. 

Och allt det här med ett strängare "får inte röra"-skydd än skyddspolisens arkiv. Med risk för att det kan väcka "tvivlande" frågor och orsaka höjda ögonbryn bland de övriga i familjen. Låter det bekant?

Det här är min fria översättning av början av förordet. Men ni förstår tanken? Känner nån igen sig?
Jag gör det i alla fall. Och är så glad att nån skriver ner det i en bok och erkänner det högt :).

Söker man på Sanna Vatanen på nätet hittar man nog mera som är vackert, roligt, glatt, trevligt och praktiskt.

Jag trycker definitivt på gilla-knappen! :)