... om man är van att gå på nån tillställning varje vecka, nån konsert, nån biofilm, nån "äta ute på stan"-dag. Och så plötsligt vet man inte vad man kan, får, vågar, ska...?
Blir det panik eller är det bara skönt att inte känna sig tvungen att ställa sig iväg nånstans?
Det är förstås olika från person till person, men säkert kan nån få panik.
Såg i fb-flödet en artikel om just det där att många inte trivs hemma om de inte har inprickat nåt senare på dan, eller följande dag, om de blir tvungna att hålla sig inne. Panik. Borta bra men hemma bäst?
Det brukar ju vara så att om det är nåt speciellt man inte får, så då skulle man väldigt gärna ha det där speciella, annars kunde man nog klara sig rätt bra utan.
Som när man märker att vattnet stängts av, oj, vad man blir törstig då helt plötsligt!
Eller om man har väldigt torra läppar och har satt på ett dundermedel och borde låta det få verka i lugn och ro, oj, vad man skulle vilja slicka sig om läpparna då!
Men nu är det ju som tur är inte omöjligt att lyssna till musik fast alla konserter är inställda. Det finns ju massor på nätet. Så länge nätet fungerar...
Men de som själva utövar en sån hobby, spelar i stororkester, stråkorkester eller blåsorkester, eller symfoniorkester... (vad vet jag vad allt som finns)... och inga övningar hålls, då blir det nog lite tråkigt. För man har ju sin egen stämma som ensam inte alls låter lika mäktigt som hela stycket med alla tretti musikanter...
Nya situationer för många det här med infektionsrisk, inställd hobbyverksamhet och förbjudet det ena och det andra... Hoppas alla hittar ett surrogat att må bra av, en egen liten stickhörna i stället för syjuntan, en "karaoke"spelning på nätet i stället för orkesterövningen, en språkkurs på nätet i stället för den trevliga spanska kursen som pausar två månader...
Ha det gott, hur er vardag än ser ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar