Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

lördag 7 mars 2020

Jag betalar och tar flyget!...

... är en replik som jag ofta har använt.

Missförstå mig rätt, jag flyger inte mera, däruppe i det blå alltså. Trycket är något som jag inte tål.
Men jag har många gånger i mitt liv sagt, jag betalar och tar flyget! Och helt utan flygskam...

Jag kom på det här när jag hörde ett radioreportage som handlade om det klassiska brädspelet Afrikas stjärna (eller Den försvunna Diamanten som det heter i Sverige).

Där skulle man ju alltså (om nu någon mot förmodan inte känner till det) resa runt i Afrika och söka diamanten, och om man hittade den skulle man så fort som möjligt ta sig tillbaka i mål. Om nån annan spelare då hittade en hästsko och hann före i mål så var det hen som vann.

Under spelet kunde man hitta mindre ädelstenar och få pengar för dem, inte illa, men man kunde också när som helst råka ut för en rövare, bandit, som tog allt man hade.

Det finns ju alltså ett par öar då också dit man kan betala lite för att åka båt, eller betala mer för att flyga. Man kunde ju också flyga inom landet men det kostade ju förstås. Man kunde t.ex. flyga ner till Kapstaden för att få den belöning som den fick som först anlände dit.

Men så var det ju då, om man flög till St Helena som bara hade en hållplats, och man råkade på en rövare där, så satt man ju fast, eftersom man inte hade pengar att flyga/åka båt tillbaka till fastlandet.

Jag minns att när jag spelade det här spelet med min lillebror så kunde vi ändra reglerna en aning för att dra ut på tiden. I stället för att hinna först i mål med diamanten så kunde vi tävla om vem som lyckades få mest pengar så när alla marker var uppvända så räknade vi pengarna och jämförde.

Bara för att spela och ha kul. Inte för att vinna direkt... Det var ju lite fråga om att våga satsa också, eller köra snabbt race och hoppas på det bästa...

När vi spelade kort också, minns jag nu, så kunde vi ändra reglerna i ett spel så att vi skulle hålla på och spela tills kortpacken på bordet var slut. Poängen var inte vem som vann.

Sånt spel kan bli riktigt roligt... helt utan vinnare och förlorare, bara glada spelare...

Nåja, nog om detta.
Intressanta barndomsminnen...
Ha det gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar