På tal om hästar, som ju är ett favoritämne (och nu är det lite hästvarning här!)...

För ca 15 år sedan blev jag för första gången presenterad för en norsk fjordhäst. Det var i Nykarleby (Österbotten), på Markens djurgård, dit det kom två norska fjordingar nån gång runt 1997. Sen dess har jag trivts allra bäst på en bred fjordhästrygg, även om andra hästar också kan vara väldigt trevliga.
De två fjordingarna jag träffade då, och några till, kan förresten ses på denna adress, markens.webs.com, om man så vill!

Igår blev det också helt plötsligt en kort ridtur i samband med lite trevlig hästskötsel. Först kändes det som om jag inte alls fick hästen att lyssna, den verkade ha en massa egna idéer om ridturen. Men småningom, när jag lirkat, pratat, böjt hästen hit och dit och gett den en massa små enkla uppgifter, så helt plötsligt märkte jag att den lyssnade igen! Det kändes helt fantastiskt, när jag sen på slutet märkte hennes samarbetsvilja, och precis som om hon själv också var nöjd med ridpasset så frustade hon rejält och tog åt sig långa tyglar. Jag tror faktiskt att vi båda var riktigt nöjda till sist!

Hem kom jag med med en hel del vinterpäls igen... men än finns det snö att "tvätta sig" i!