Ett verkligt andningshål i min tillvaro är stallet och hästhagarna.
Nu är det ju inte eget stall, så det finns inga måsten, bara får. (Ja, riktiga får finns det också, fast inte just i stallet.)
Att ibland, i lugn takt, mocka boxarna, sopa stallgången och sedan ta en tur ut till hästarna, prata med dem, ge dem några höstrån som hamnat utanför staketet... få frustanden till svar. Det är livet!

Eller som idag, stå i solskenet, njuta av de värmande strålarna i kapp med hästarna, klia dem i pannan, eller "plocka" bort stora tussar av vinterpälsen... Se dem njuta av värmen... Då står tiden stilla. Man bara finns. Då laddar man inför kommande dagar!