Sötnosar... Undrar vad svenskans motsvarighet till finska jauhokuono skulle vara... mjölmule?

Nu fäller de vinterpälsen. I massor. I år samlar jag inget av det som faller, jag har fortfarande i lager sen tidigare, och som jag inte gjort något med, än. Ja, alltså jag samlar inget, men jag är full av det när jag kommer hem från stallet. Som idag. Det tog en rejäl stund i snödrivan för att få bort det mesta åtminstone. Det som fanns i ögon, hår och näsa fick följa med in. Jag sa i något skede "tur att man inte är allergisk", vilket jag ju är... Men jag säger "tur att få jobba med hästar utomhus". För då går det. Även om man får lite i öron, näsa och mun...

Det heter att tiden går fort när man har roligt. Jag stod och ryktade samma häst i en timme idag, och blev mäkta förvånad när jag såg på klockan! Jag hade sällskap av en annan som också ryktade en häst, lika hjärtligt och njutbart jobbade hon. Och medan vi jobbade så pälstussarna flög högt över stallstaket, så pratade vi så smått och märkte inte alls att tiden rann iväg.

En annorlunda lyx. Och hästen var en storfavorit, hon stod lugnt och njöt. Ibland halvsovande, kunde man tro, men så fort nåt hände i "hennes flock", om nån gnäggade till, så var hon genast på sin vakt.