En gråblack fjordingdam fick mig att glömma det tråkiga vädret igår. Hon hade fått träna lite över hinder på banan (med annan ryttare) och var rätt så nöjd med att få en rejäl omgång med piggborsten efteråt. Jag har ju inte haft så mycket kontakt med henne, och vet att hennes humör kan vara lite knepigt ibland, men jag tror vi började förstå varann lite bättre efter ryktningen.
Jag tyckte att piggborsten kanske var väl skarp att ta med hela tiden så jag bytte till gummiskrapan, men den tålde hon inte alls på de kittliga ställena, eftersom dess piggar inte alls kunde tränga genom den tjocka pälsen, det blev bara kittlingar. Gråblacken blev rejält sur på mig, innan jag förstod att byta till den skarpare piggborsten igen. Då fick jag borsta hur mycket som helst, och var som helst, bara jag inte var för försiktig :).
Jag frågade om det kliar under pannluggen också, fjordingarna brukar ju kunna använda bommen som klipåle när de står fastbundna, så jag drog ett par försiktiga tag med den hårdare borsten under pannluggen. Och oj, va det var skönt, tyckte fjordingdamen! Visst förstod jag varför också, när jag såg hur mycket "småpäls" som fastnade i borsten.

När jag tyckte jag hade borstat henne tillräckligt tog vi en promenad på ridbanan. Hon hade ju hoppat en del där tidigare, och sen stått stilla vid bommen, så jag tänkte att lite uppmjukande skritt och små volter skulle vara bra för hennes kropp innan hon får gå ut till hagen igen. Jag tänkte helt enkelt på att få henne uppmärksam på vad jag ville, följa mig, lyda små basic kommandon. Det kändes bra med kontakten. Jag behövde ju inte köra slut på hennes tålamod med en massa krångligheter, men lite lydnad, uppmärksamhet. Mest för min egen skull :). Hur ska jag göra för att vara tydlig, inte tvetydig, inte ge fler kommandon samtidigt, inte säga en sak med ord och uppmana till annat med min kropp, vara lugn, uppmuntra, inte straffa, söka kontakt. Hästkontakt.

Jag märkte hur ovan jag är att hantera en häst från marken. Hur ska jag hålla grimskaftet (låter löjligt, men jag menar det ska vara bekvämt för mig, och för hästen). I vilken hand ska jag ha pekpinnen (och i vilket läge, uppåt, nedåt, bakåt...). Och hur ska jag snabbt men smidigt ändra ställning utan att jag rycker i grimskaftet eller petar på hästen i onödan med pekpinnen... Och så det där med att bestämma sig för vad man vill försöka göra, och sen göra det. Planera, utföra, berömma. Dela upp uppgiften i fler mindre delmål ifall den verkar för svår (för mig) att få igenom på en gång.

Kontakten med hästen tror jag helt säkert blev bättre av det här enkla "passet". Och det vill man ju! Och så gick jag ju och småpratade med henne nästan hela tiden.
Och hann konstatera att lärkan drillar högt i skyn, det hade jag inte hört förr i vår!

Att det dessutom gick en annan "hästskötare" med sin häst på andra banhalvan och gjorde likadant var trevligt. Och så kunde vi diskutera vår erfarenheter sen efteråt när vi väl hemma satt och slukade smörgåsar och kaffe/varm choklad.