Killarna motionerade sig själva idag, igen, medan det stod ett antal fjordingtjejer uppbundna vid bommen utanför stallet. Fjordingarna skulle ju visa sig coola och tuffa förstås inför brudarna :). De rusade runt, bråkade, nafsade, stegrade sig, galopperade runt runt i hagen, låtsades vara världens stridstuppar, för en stund. Innan de åter ställde sig vid maten och mumsade.
Just den här killen hade sin mamma där, och de pratade väl lite smått, hemligheter som ingen annan förstod. Söta små gnäggningar och frustningar.
Det blev alltså en skön stallseftermiddag, med en rätt kylig vind i pannluggen, men man höll ändå värmen med att rykta (vinterpälsen börjar lossna!! det är vår!!) och så putsa en fjordingman, också. Det där med att klippa en fjordingman är rätt kallt egentligen, för man kan inte ha handskar på, men samtidigt står man och spänner sig, har båda armarna upplyfta och då och då måste man stå på tå för att nå manen med den rätta vinkeln på saxen. Så det är ändå rätt varmt jobb. Och så är det ju närheten till hästen som värmer också. Speciellt när fjordingen, som idag, stod så blickstilla och halvsov, njöt av rykt och puts. Bara när det hördes en stavgångare i fjärran, knirr-knarr, eller en snöskoter som gasade i nånstans bakom skogen, så lyfte hon alert huvudet och kollade om det var fara och färde för hennes flock i hagen, om hon eventuellt borde varna
dem.
Sen blev det lite lugn skritt på ridplanen, lite böjningar och lite lite tempoväxlingar, från marken då. Bara för att mjuka upp lite. Och behålla kontakten. Terapi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar