Det där jag skrev igår, om att använda vikthjälper som assistans vid böjningar...

När man böjer från sida till sida så bör man ju rakställa hästen emellan. Ibland hinner man bättre rakställa den om det t.ex. är fråga om en stor åtta mitt på ridbanan, eller om man t.ex. rider över några bommar just där man ska byta från vänsterböjning till högerböjning. Men om man rider ett mindre mönster är det kanske knepigare att hinna rakställa så att inte hästen sen "ramlar in". Där är vikten "av stor vikt". Att man sitter mitt över, och absolut inte "ramlar in" själv till den sida man ska böja, som för att hjälpa hästen att hinna. Mest hjälp får hästen av en bra inramning, bra stöd med lugnt men tydligt tygeltag, men också att man på ett sätt väntar in hästens egen böjning, och inte heller glömmer innerskänkelns betydelse. Vikten är ju alltid viktig, men det märks kanske bättre om man slarvar när man rider "små mönster".

Nåja, det här var ju nog droppen. Att jag ska låtsas skriva hur man ska rida si eller så... men jag måste helt enkelt testa mina tankar "till pappers" och påminna mig själv om vad jag ska tänka på. Protestera gärna om det känns så! Jag tänkte bara att om jag reflekterar över det här lite mer så kanske jag minns bättre sen... Man behöver väl inte alltid upprepa alla gamla misstag! :)

Ridning är verkligen terapi. Så är det. :)