Så här kunde man ju göra, ta sig en fjordingritt i vårsolen. De har ju faktiskt lovat sol i morgon...!
Ja, det är kanske lite tidigt, men idag fick jag vårkänslor. Mitt i all snöslask, snödrivor, snösjok på taken (varning, varning) och isiga vägar, så fick jag årets första tanke i riktning mot trädgården... Ojdå, jag blev lite chockad först. Men det är ingen fara, snöskottningen räcker nog till ett tag än. Och så tog jag faktiskt på mig skridskorna idag, så riktiga vårförberedelser finns inte än på min agenda. (Skridskorna satt nog på fötterna bara cirka fem minuter, jag tog mitt förnuft till fånga, onödigt att stuka foten eller bryta lillfingret bara för att jag envisas med att visa att jag minsann kan skrinna, jag har ju inte den styrkan i vristerna längre som krävs.)
Men en stallstur blev det. Och det lönar sig alltid. Lite mellanmål åt hästarna, och småprat med dem under tiden. Sen lite gos med hästarna närmast stallet. Jag vet nog att de egentligen stod och väntade på hö, men jag fick klia dem lite i pannan och bakom öronen under tiden. Och fick deras varma blåshälsning i handen.
Sen hittade dottern på ett nytt ord som passade väldigt bra vid stallet: höbollskastning! Hon hittade några godbitar (höstrån, klöverblommor) utanför hagen och bakade in dem i en snöboll, som hon sedan kastade in i hagen åt hästarna att snusa sig fram till. På så sätt kan man kringgå rangordningen... alla får varsin snöboll, och innan "chefen" hunnit äta upp sina godbitar har de andra också hunnit få sina, utan bråk, alla får sitt!