Hästmassagekursen jag var på tidigare i höst gav mycket mer än den antecknade teorin i kompendiet och de praktiska övningarna. Den gav en övning i att se Hästen också!
Här på bilden en ung fjording som levererar en mjuk böjning till höger, helt naturligt :).

Var till ett annat stall och se på en ridlektion häromdagen. Alltid intressant med nya intryck. Och så lär man sig eventuellt att se lite på hästarna hur de går, hur de mår, hurudana de är till lynnet.
Framför allt börjar det klia så i fingrarna, man skulle ibland så gärna sätta sig själv i sadeln på en viss häst och försöka ta fram det som man tror finns där men som inte syns på lektionen. Man tror ju att man kan, tills man får chans att försöka och märker hur svårt det är...

Där på ridlektionen fanns en gammal finnhäst, en belevad herreman, som rör sig med lugn sävlig värdighet. Låter sig inte i onödan luras till att skynda. Allt sker långsamt. Skritten. Traven. Galoppen. Allt i slowmotion. Om inte det råkar finnas en annan häst i närheten som lurar herremannen att springa i kapp till andra ändan av ridplanen, för då blir det fart på honom, för han vinner såklart :). Råkade jag se tidigare i sommar :).

Jag har sett honom ett antal gånger på ridlektion, och testat själv, så jag vet hur han är. Men jag hade också hört att han är välskolad, kan mycket. Hmm.
Nu senast råkade ägarinnan dyka upp sådär lämpligt, så hon satte sig i sadeln för en stund, kanske för att visa lektionseleverna vad han går för - och vilken skillnad!
Den gamla sävliga finnhästen syntes inget spår av. I stället fanns det en stor välformad finnhäst med flygande man och tjock, blänkande svans, som graciöst trippade fram i vägvinnande trav härs och tvärs över banan. Och efter ett par volter blev det en hel del travöppna på både långsidorna och på volten. Till sist var det dags för en sportig galopp på volt vid ena ändan av ridplanen. Och jag bara tänkte: det där vill jag också lyckas med, nu vet jag att han kan!

Visst blev han trött, och genomsvettig, men jag anade ett okynnigt leende i ögonvrån när han kom tillbaka från spolspiltan där han fått sina ben avsvalkade och insmorda och inlindade till natten. Det där trodde ni inte om mig, va?