Varje gång han inte kommer genast jag kommer hem så blir jag orolig.
Och nu under hela vintern har alla fyra fyrbeningarna hållit sig inomhus nästan hela tiden. Så länge nån är hemma. Och ibland annars också, om vi bara är borta nån timme och de verkar sussa sött och lugnt. Ofta när vi då kommit hem och försiktigt kollat om de gjort nåt fuffens så har de plirat yrvakna från sina uppvärmda stolsdynor "va, är ni hemma redan?".
Men nu är det vår i luften.
Koltrasten kvittrade lite försiktigt ikväll 9-tiden när jag stod i hästhagen. Det hade nästan blivit mörkt redan, så hördes den så typiska sången som jag inte har hört sen... ja, sen i somras.
Så vackert och så roligt, fast den ännu var lite försiktig. Det var ju just och just plusgrader.
Men med vårfeelis följer också mera uteliv för katterna.
De hittar allt möjligt att göra. Som lockar mer än en varm stolsdyna.
Och det är ju klart. Sån är ju jag också, när det börjar synas annat än snö runt huset. Klart man måste dit och gå runt och fundera och planera och plocka lite kvistar här och kanske nån blomkruka som blåste iväg just innan första snön i höstas och sen dess legat undandgömd.
Men med utelivet så följer risker och så oron då, förstås.
För det finns ju vildräv i trakterna. Och annat som kan vara lite onödigt farligt för en liten kisse.
Så jag är orolig, och går och kollar i fönstren, och ropar, och sneglar.
Tills han mitt i allt dyker upp som om inget hänt, äter lite mat, kurar ihop sig och somnar.
Sen ligger han där hur många timmar som helst, som en tonåring som varit ute och festat hela natten och sover hela följande dag i stället.
Men orolig är jag.
Så är det.
Fåse om Grålle avslöjar var han hållit hus sen när han kommer.
Njut av de första vårljuden och vårljusa kvällarna! Och ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar