... när jag sjunker genom skaren minst 20 cm medan en annan bredvid springer med lätta steg.
Jag förstår ju det har med tyngd och göra. Men medan jag som yngre försökte göra mig så lätt som möjligt, ibland till och med hålla andan som om det skulle hjälpa, för att kunna springa på skaren, så gör jag tvärtom nu. Jag gör mig så tung som möjligt så att jag genast sjunker genom om det inte håller. Det är nämligen en rätt obehaglig känsla när man går och tror det håller och sen helt plötsligt sjunker marken undan och det knycker till i knäet.
Nåja, det här är som sagt bara snöskarereflektioner. Roligt att titta på spår i nysnön. Är det en stor fälthare som hälsat på vår kanin vid uthusväggen, eller är det en mindre skogshare? Och hur många tår har katten som snusat runt huset medan våra fyra sovit sött inne i huset? Har vi nån riktig "skogskatt" med många tår som hälsar på? Vet ju att det funnits en vild sån i nejden, eftersom vi har en flertåad katt i vår "flock".
Intressant med spår i snön.
Sen skulle det gå att skriva hur djuplodande som helst om den andra betydelsen av rubriken. Men där skulle jag verkligen hamna ut på "sjufamnars vatten" i förklaringar och filosoferande så jag låter bli. Man vet inte vad en annan kämpar med, fast det ser ut som om allt går så lätt för somliga. Det gäller nog lite det där att "gå först en mil i den andras mockasiner" innan man uttalar sig om huruvida det är lättare eller inte...
Njut av de solglimtar som dyker upp... Ha en bra fortsättning på veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar