Som sagt ingen matblogg!!!
Men eftersom jag lovade ännu en matbild så... :).
Det var så att en yngre i familjen brukar testa olika myslin. Färdiga blandningar då. Men inte alltid gillar det som köps hem. För det mesta brukar det gå att äta ändå. Men ett par sorter den senaste tiden hade alldeles för mycket socker i de allra mest fantastiska former så det föll inte i smaken.
Jag tänkte, liksom med fruktsockret i förra inlägget (jordgubbar), att okej, i stället för socker eller välsockrad sylt, så sätter jag lite översockrad mysli på gröten, för åtgångens skull. Och så får jag väl lite extra fibrer på köpet.
Jo, det gick ju nog att äta. Och sött var det så det räckte. Lite tråkigt att äta eftersom gröt brukar vara mjukt och lent att svälja. Nu var det visserligen len gröt, men pålägget var kantigt, grynigt, skarpt och lite förunderligt. Men jo, det gick som en variant.
Slut på det matinlägget :)!! Det var ju sen korsordet till söndagsfrukosten som gav den där lilla extra kryddan... :)!
Vissa köpta myslin är nog mest som godis. Det går bra att göra egen mysli också, så bestämmer man själv vad som finns i den. Det finns många goda nötter man kan blanda i. T.o.m. barnbarnet åt av fammos mysli sist, bara han fick lite mera russin i.
SvaraRaderaPå söndag morgon brukar det bara finnas de där sista svåra orden kvar olösta i korsordet...
Ja, jag har gjort egen mysli, men jag märkte att den blev oäten. För mycket kantiga smulor som inte mitt tandkött gillar... Så gröt och bär är nog mycket bättre. Eller frukt. Kanske jag inhandlar en liten torkmaskin och torkar äppelbitar till hösten?...
Radera