För nåt avsnitt sedan var det dags för Laila att åka runt i en turnébuss med rockaren Ralf för att söka reda på talanger på mindre orter runt om i Sverige. Ett lite udda par kantänka, till sätt och stil och prat. Intressant att lyssna på deras helt olika tankar.
Det visades hur de vaknade en morgon, på ett hotell kantänka, och hur snabbt Ralf var klar från att ha legat och snarkat tills han gick ut ur hotellrummet. Han sa något i stil med, nu ska Laila få se hur snabb en rockare är på morgonen. Han sov väl med kläderna på färdigt, lite deo på och frillan var inget att göra åt, sen sa han, och nu kommer jag till det som fastnade i mitt minne:
"... och så lite för själen..." och så spelade han ett snabbt, häftigt riff på sin gitarr, och gick ut.
Det där var något säkert som varje människa behöver hur stressade hon än är. "Något för själen".
Vad det nu sen är, och hur man ska beskriva det, och hur man ska tolka det, religiöst eller inte, jag vet inte. Men att hinna andas lugnt ett par gånger, hitta sig själv, hitta det lugn som gör att man mår bra, som gör att man är lugnare whatever man sen möter utanför dörren...
Oj, vad filosofiskt!
Här kommer katterna väl till pass, om man inte endast irriterar sig på geggiga tassar, tiggande av mat, att de springer i vägen, att de träter så stolsdynorna flyger, osv.osv. Att gosa en halv minut eller två med nån av dem, kan lugna ens inre...
Mitt "gitarr-riff" kan också vara upptäckten av en vacker blomma som slagit ut precis bredvid kaninburen, när jag ska ge morgonknäcket år kaninen.
Eller man kan också slå sig ner vid köksbordet när man plockat undan och sitta tjugo sekunder och titta ut över den morgonfräscha trädgården, kolla in molnen, andas evighet... Även tjugo sekunders evighetsluft kan räcka hela dagen, eller längre, om luften är klar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar