Igår kväll for jag ut i favorithörnet av trädgården, där också kaninen bor, och skulle ge honom lite hö och annat småplock. Eftersom det hann bli mörkt så tog jag pannlampan på.

Jag blev fundersam när något flimrade förbi ögonen i pannlampans sken. Det var pyttesmå regndroppar, och de rörde sig så där som när regnet piskar lite snett. Men i mitt ansikte kände jag absolut ingenting. Bara den friska höstluften.

Men det var dimman som visade sig sådär tydligt på nära håll i pannlampans avslöjande sken.
Jag tyckte det var lite häftigt. Men jag måste nog ha sett lite dum ut när jag stod stilla ett ögonblick, fokuserade blicken på nåt ("regndropparna") strax framför näsan, troligen gick ögonen i kors också :).

Om jag skulle ha suttit i bilen och haft på den där funktionen där vindrutetorkarna automatiskt startar om det regnar tillräckligt mycket, så skulle de antagligen ha viftat till. Det har hänt sig förr att torkarna har startat, fast vindrutan är hur torr som helst, men luften som slår mot vindrutan är så fuktig ändå att det fyller kriterierna för "lite regn".

Det var dagens fundering i hobbyrummet. I morgon kanske jag granskar lite loppisgarn i dagsljus så jag får jämföra färgnyanser på riktigt. Sånt är lite falskt i lampsken... Kan annars bli oplanerade färgkombinationer som man inte alltid tycker är så fina... Kan ju bli det ändå, men det är en heeeelt annan sak... :).