Russinkrus utan russin, brukar jag äta som liten :). Kanske någon i familjen inte gillade russin, eller så råkade det inte finnas russin den gången. Det här ser ut som blodbröd. Nu skulle det åter igen vara på plats med en blogg-tävling, och den som gissade rätt skulle få som pris den färgglada ingrediensen hemskickad på posten.

Jag hade varit på en marknad en sommar, och inhandlat det färgstarka kråkbärspulvret, som ju är malet av hela bäret inklusive frö, vilka ju är de allra mest hälsosamma delarna av kråkbäret, det som man vanligtvis spottar ut när man äter dem i skogen. Pulvret höll på att bli gammalt i skåpet, hade inte kommit mig för att använda det, "en tesked om dagen gör underverk". Så jag tänkte, hur ska jag... Och kom att tänka på russinkrus utan russin, men med kråkbärspulver.

Det blev en konstig deg, pulvret sög i sig mer av degsaften än jag trott och jag fick lägga till ordentligt med smält smör. Och det hela såg ut som blodbröd. Men när jag testade sen på den yngste i familjen, sa att jag bakat en kaka, blunda och säg vad det innehåller, så fick jag bara "goda" förslag, så jag antog att det hade varit lyckat i alla fall. :) Men kakan ser inte direkt aptitlig ut. Man får blunda och tänka sig in i skogen där solstrålarna glittrar i både kråkbärsris och ljung och där de två tävlar om utrymmet, och där också odonen lyser så blåa att kråkbären ser helt svarta ut...