Morkullan hördes igår kväll. Hon har kanske varit här länge, men jag har inte råkat vara ute just den tiden på kvällen när hon tar sin kvällsrunda. Det var samma rutt som alla andra år. Hon har rutiner :). Knarr-sirp-sirp hördes det, eller vad hon/han nu sa. Trevligt.

Har fotat ett litet ogräs som jag tänkte visa här. Eftersom inga andra har ogräs i sina rabatter. Och eftersom det var en så liten en. Blåögd. Försökte charma mig, som alltid, vilket också lyckas ibland, så jag inte ska dra upp dem...
Vilket ogräset är får förbli en gåta tills jag får bilderna överförda till datorn, och tills jag tar mig tid att sitta vid den större maskinen, där jag lagrar mina bilder...
Liten och blåögd. Glöm inte det. :)
Lite som kattungarna snart är. Små och blåögda. I morgon kanske ögonen är helt öppna.

Här skulle man ha en tävling, om man var en seriös bloggare, och den som gissar rätt vilket ogräset är skulle få... blomsterfrön, eller ogräsrötter på posten...

Jag skickade en gång en blomsterrot, en trädgårdsnäva, per post till landet i väst. Mottagaren visste inte av det, och hade hamnat på en oplanerad resa på ca en vecka. När hon kom hem och skulle öppna posten hade nävans rötter arbetat sig ut ur kuvertet även om det var extra tjockt med flera lager papper!! Livskraft av den kalibern... skulle man ha... ibland...

Dagens terapi: drog upp ogräs längs grusgångskanten... försökte få den rak... Man hinner tänka en hel del under tiden... och lyssna på fåglarna... och prata med katten som kom och hälsade på, rullade sig i gruset och gick sen tillbaka till sitt favoritställe vid häcken.