En gråblack fjording fick mig att koncentrera mig ordentligt igår. Det kändes som om det var alltför länge sen senaste ridtur och vädret var stormigt, vilket gör mig osäker, tror att hästen ska hoppa till för minsta vindpust...
Men fjordingdamen knegade på i lugn takt, lyssnade på mina önskningar, försökte få igenom sina önskningar (att få sätta ner mulen vid sidan av ridplanen där det grönskade så gott), men godkände ändå mina protester och svarade till sist med att gäspa stort flera gånger :). Jag kände bara plötsligt att kontakten till munnen försvann för ett par ögonblick, betslet klingade i tomma intet i den stora gäspningen :D! Jag har aldrig varit med om att "tråka ut" en häst förr. Men jag har hört nånstans att det är ett gott tecken, för då är hästen avslappnad och bekväm i sin situation, inte spänd och besvärad. Så då tar jag det som ett gott tecken! Själv blev jag också lugn då, och kände en djupare samhörighet med hästen.
När jag sen ledde ut fjordingen från ridplanen, med grön gräsmatta på båda sidorna, förväntade jag mig att hon skulle försöka ta en tugga, men inte det minsta försök heller!
Hon överraskade mig och gladde mig med sitt lugn. Ridturen gav återigen mersmak. Som alltid.