De tre Prinsarna Gustav har hittat var sin plats. Den äldsta har hittat en kungamantel vid aklejan och vet att han blir krönt till kung snart. Den mellersta tyckte synd om rosenroten som redan tog vintervila vid den första frostnatten och ställde sig vid hennes sida som tröst i höststormen. Den allra yngsta tycker om att spela teater och låtsas han är ett kråkvicker eftersom hans så påpassligt hittade kråkvickerblad att styla sig med.

Innerst inne är de alla helt förstummade över den färgprakt som prinsessorna Dorothea ståtar med bara ett par meter därifrån. Prinsarna Gustav riktigt sträcker på sina blåa för att få se en skymt av de röda, vita, rosa och orange halvutslagna Dorotheorna.

Bilderna tagna igår. Jag har sått Dorothea förr men av någon anledning inte sett dem blomma. I år fick jag sent omsider se dem blomma, men nu undrar jag om de kan blomma med flera färger på samma planta? Det verkar nästan så. Eftersom de redan är så höstkrispiga så vågar jag inte undersöka dem, ser bara förundrat på de vackra nyanserna som kryper fram i höstkylan. Utslagna ser de annars ut som en aster med många många smala blomblad. Vackert!