Stenpartiet är nästan som vackrast nu :). Gick en liten runda runt huset, plockade några morötter, några sockerärter, lite kaninmat åt kaninen och funderade på det nya projekthörnet... Men det är bara att konstatera att just nu är det nästan stenpartiet som gläder mest. Både inne och ute. :)
Det syns nämligen från köksfönstret, så medan jag plockar nåt ur kylskåpet eller skär opp bröd, eller sätter  på kaffet eller fixar en kvällssmörgås, så är det stenpartiet som drar mina blickar till sig. Dottern sa, men du som brukar säga att de är skräpblommor! Javisst, de silverbladiga sprider sig som ogräs, lite retsamt med sina små små gummibandsliknande rötter... Men just nu är silverbladen så otroligt vackra mot den färgsprakande nävan i mitten. Och karpaterklockorna blommar igen så blått, så blått, mitt i alltihop. Kan inte annat än vara glad. I stenpartiet har jag också placerat ut en blå emaljkastrull som jag hittade i skogsbrynet för nåt år sen. I den en liten kruka buskkrasse, som lyckligtvis denna gång inte är gula utan röda-laxröda. I like!!

En annan sak jag märkte häromdagen vid en rundtur: det är vår i luften... bellisen, eller tusenskönan som hon också heter, tyckte att gräsmattan var onödigt tråkig så hon öppnade en knopp mitt i allt (den infällda bilden) bara för att jag skulle bli på lite bättre humör (?).

Fåse om jag får fixat projekthörnet än i höst. Kom just på hur jag skulle göra för att markera hörnet. Ett trasigt plastämbar kunde tjäna som blomkruka med stenar runtom (så inte plasten syns), och i den skulle jag plantera just den färgsprakande nävan, bara för att den ändå sprider sig så mycket så jag borde ta bort lite från stenpartiet för att inte fjädernejlikorna, smultronen, mossfloxen och taklöken ska kvävas helt. Och så är det ju med mig att jag har så svårt att slänga bort fina plantor :)! Plastämbaret skulle lite hålla bort ogräset till en början åtminstone, eftersom jag ju är dålig på att rensa... Återstår att se hur det lyckas...