Fjordingflocken betar av det sista gröna. Hagen ser ut som en golfgreen :).
Har varit ute i hagen och pratat med sommarens föl ett par gånger denna vecka. De lyssnar så ivrigt, nosar, funderar om man har nåt i fickorna (även om de nog aldrig matats med godis), vill bli kliade här och där, flyttar sig lite närmare så man kommer åt att klia på favoritstället.

Naturligtvis måste man hälsa på alla hästarna i hagen. Först fram i fredags var stora fjordingkillen på ca 10 år (?). Han är stor, "tung", men otroligt snabb på att flytta på sina enorma hovar, så man får ha ordentlig koll på honom. Men han är så gossjuk, social till max, och trevlig. Tycker om att få lite allmänt beröm och kli här och där. En stund. Sen är han nöjd och man får gå vidare till nästa.

Mellankillen, han som är ettåring, står helt coolt på avstånd, låtsas inte vara intresserad när man gosar med minstingarna, står bara och betar minigräset intensivt. Men när man tar kontakt så är han nog ändå med på noterna :). Han är nog van vid att alla gullar med småfölen, och han själv är ju så stor så man inte riktigt genast ser att han är bara en ettåring.

Hästterapi.
Hoppas jag få mer av idag.
Det behövs.

Jag var inte alls nöjd med mig själv efter gårdagens ridtur. Jag gjorde inte som jag borde. Och framför allt hade jag inte tid varken före eller efter att "prata" med gråblacken, hon kände nog av min stress och min okoncentration. Jag vill bli bättre ryttare, bättre på horsemanship. Absolut.