Fjordingkapplöpning. Från betet in till rasthagen. Sommarens föl håller sig bland de främsta :). (Nu är ju skärpan urdålig och dessutom paintshopade jag bilden till att likna lite mer en oljemålning, men bara lite, så några skarpa hårstrån och gnistrande glimtar i ögonvrårna hittar ni inte här.) Det är hög tid att sätta in en fjordingbild igen.

Idag när jag körde förbi hagen, stod hälften av hästarna i rasthagen och andra hälften på andra sidan staketet ute på betessidan, fölen stod nästan näsa mot näsa men med staketet emellan. Det var troligen helt ok, flocken kunde bara inte som helhet bestämma sig om de skulle vara i rasthagen eller på betet... Jag borde nog ta med kameran igen och få lite fler bilder...

Häromdagen fick jag chansen att för en halvtimme rida en färdigt uppvärmd fjording. Jag behövde inte fundera på en lugn start alltså, men jag koncentrerade mig några minuter på att hitta kontakten med henne, lyssnar hon? vet hon vad jag menar? vilket humör är hon på? Sen lät jag henne springa av sig lite extra. Eftersom det inte fanns någon annan på banan behövde jag inte heller ta hänsyn till någon annan. Fjordingdamen, med sina 18 (?) år på nacken, frustade och satte i en högre växel när hon märkte att det var fritt fram. Jag njöt, men måste ett par gånger stryka henne över halsen och säga "du hittar väl inte på nåt bus?". Toppenstund! Och sen när jag borstat av henne, fick hon stå och torka i kvällssolen medan jag friserade hennes man. Oj, vad jag njöt!