Tyngdförflyttning för att åstadkomma sidvärtsrörelser och böjning... vid behov lätta tygelhjälper. Det sysslade jag med häromdagen. På ridbanan vid avskrittningen.


Fjordingdamen hade sysslat med körning tidigare på dagen så jag förväntade mig en svårförflyttad häst med tungt huvud. Men hon överraskade mig med att lyssna när jag försökte minimalt flytta över tyngd från ett ben till ett annat (palikkaratsastaja.blogspot.com förklarar det här med mycket mera finess) och snirklade på i miniserpentiner mitt på banan. Visst såg jag att hon sneglade på grinden, hon visste ju att det snart var slut på lektionen, men ändå gick hon tålmodigt i det kringliga spår som jag med tyngdförskjutning ville styra henne i.

Det som jag märkte var att jag är mycket mera sned i kroppen än jag tidigare trott. Jag hade otroligt svårt att sitta rakt. Eller att sitta på annat sätt än "med bilens gaspedal under höger fot". Fjordingen var nog säkert lite konfunderad över den "oroliga" ryttaren, men när jag fick tyngdpunkten rätt, så böjde hon sig rätt! Och det på långa tyglar (det var ju trots allt avskrittning)!

Det jag märkte också igår i trädgården: jag skulle "riva gräs" längs jordgubbslandet (i stället för att slå med lie, trimmer har jag inte börjat hantera, än) och blev förstås trött i höger arm/hand. Jag bytte om och skulle riva med vänster, men jag märkte hur svårt jag hade att koordinera musklerna till att jobba lika effektivt, det lyckades helt enkelt inte lika bra. Men träning skulle nog ge resultat. Helt säkert.


Idag skiner solen. Det lär nog bli en stallstur. Kortare eller längre. Och lite "gräsrivande". Kanske lite perennflyttande. Min rosa näva i stenpartiets mitt breder ut sig för mycket. En del kunde förflyttas till ett annat lite torrt ställe där revsugan fått alldeles för mycket makt. Projekt finns i massor. roliga saker.

Och så kan jag säga som jag leende brukar höra min svärmor säga: titta, det kommer ett nytt blad här i mitten på orkidéns bladrosett! Vem hade trott det om mig? Inte jag!