Snöflingan i luften...

... var då, säger ni?

Nån annan än jag som inte har städat :)!

Ute i trädgården, alltså.

Jag ska förklara mina råddiga tankar.

Det första fotot är taget under ett äppelträd i favorithörnet.

Äpplena är sura som bara den, men rätt så fina och stora.

Jag stod där och synade dem lite extra noggrant.

Så såg jag plötsligt nått vitt i luften... nej, det hade snöat på natten, nu var det vackert väder...

Det vita var en snöflinga som fastnat i det ostädade äppelträdet, alltså i ett litet spindelnät, egentligen bara ett par trådar som hängde ner... 

Vänta, jag beskar bilden och zoomade lite så det skulle synas lite bättre:

Det tog ett tag innan jag fick telefonen att fokusera på den lilla snöflingan.

Familjens yngsta trodde att jag hade fotat genom ett fönster, så flingan satt på fönsterglaset, men se det gjorde den inte. Tur för mig att det inte alls blåste, för hade den darrat det allra minsta så hade inte telefonen hittat fokus på rätt sak.

Nåja, det här är igen en sån där barnslig lite sak som inte har nån betydelse.
Men den fick mig att stanna upp, begrunda, andas lite annorlunda kanske, bli stel i nacken av att titta snett uppåt och hålla mig stilla ;), och annars bara få en paus i det jag höll på med.

Det behövs så lite.
Hoppas ni hittar nåt smått, eller stort, som får er att stanna upp ett ögonblick mitt i arbetet, eller stressen, eller oron, eller frustrationen... nåt som kanske gör att man får perspektivet lite mera på rätt köl igen, för en stund...
Ha det gott!