... tycker åtminstone en av de fyra katterna som brukar ligga och sova i samma rum som jag sitter och knappar på datorn i.
Så när jag tar fram bastvirkningen så kommer han nästan genast smygande, fast han just låg och sov så djupt och både ben och morrhår knyckte i den drömrika sömnen.
Och så sitter han några sekunder och följer noga med hur basttråden-garnet rör sig och knastrar så där lockande. Innan han hoppar upp...
Men jag har lärt mig, så jag gömmer virkningen under en tidning eller dylikt, så den inte ska bli uppäten eller tilltufsad av en lekfull katt.
Det är ju lite plastigt över bastgarnet. Låter nog faktiskt speciellt. Men lite irriterande är det att jag aldrig får sitta ifred med virkningen när just den katten är inne. De andra tre katterna bryr sig inte ett dugg...
Nåja, det är ju en bagatell.
Dessutom har jag virkat färdigt för den här gången.
Återgår till akryl-ull-bomullsgarn, som inte låter...
Någon såg en bild på min virkning och undrade om det var kassettband jag virkade av. :)
Det har jag ju också testat.
Men det som ännu är otestat, är att virka av ett uppanvänt korrekturband.
Nej, inte ett sånt som man använde till skrivmaskinen, såna har jag inte mer.
Men det finns korrekturstift att täcka över text med t.ex. och som består av ett vitt täckande lager som sitter fast på en "kassettbandsrulle" modell mindre...
Visst tydligt förklarat?
Hursomhelst, så har jag samlat de använda längst ner i en skrivbordslåda.
Nån gång ska jag virka nåt av dem, de är helt genomskinliga, och lite smalare än traditionellt kassettband. Intressant att se hur många fastmaskor man lyckas åstadkomma med ett korrekturband av den typen :).
Billigt roligt. Igen.
Hoppas ni hittar nåt trevligt att pyssla med! Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar