... när det blåser kalla vindar så fort man kommer runt hörnet.
Strax utanför bilden går dessutom iskanten på gården, där solen ännu inte hunnit göra sitt smältverk.
Bilden är nog nån vecka gammal, så nu är nog iskanten längre bort, kanske ca 30 % av gården är is numera. Resten är gyttja och grus.
Jag tog skyffeln och gick ut till vägen ikväll.
Vårarbetet påbörjades = fixa rännilar så att smältvattnet rinner bort från vägen ner i diket i stället för att gräva djupare i vägen tills jag en vacker dag fastnar med bilen där när jag kommer hem.
I samband med det här vårarbetet brukar jag alltid lyssna på vårfåglar. Men nu var det inga spovar, inga tofsvipor... det är svårare för dem när det fortfarande finns snö på en del av åkrarna.
I morse när jag for till jobbet körde jag förbi en åker som var till hälften täckt av snö. Där satt två svanar en bit ifrån varann. Inget konstigt med det, men det förunderliga var att de satt på snön, bara en bit från gränsen till barmark. Varför på snön?
Tänk vilken förmån att få grubbla på sånt till och från jobbet.
I stället för att irriteras över bilar som sprätter grus på vindrutan då de har så hög fart, eller riskabla omkörningar, eller långa köer bakom en traktor, eller nåt liknande.
Jag är ofta ensam på vägen i ca 20 km när jag far på morgonen.
Och på eftermiddagen är det också rätt lugnt. Om jag inte hamnar i strax-efter-fyra-ruschen, då kan det hända jag möter 2 eller att någon som har bråttom hem vill köra om.
Enkel lyx. Tacksam för den... verkligen...
Ha en bra fredagskväll och ett uppfriskande veckoslut... eller hur man nu ska säga... :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar